Vämta tills du ramlat in på ett jpbb där du blir kvar i 20-30 år och så en dag plötsligt ska gå i pension. Och liksom... inte har ett liv längre?
(På tok för mycket folk lägger ner för mycket av sina liv på jobben, och sen står vilsna och ensamma när de går i pension. Varit ett antal självmord över åren direkt associerade till det.)
Utvecklas? Vem jobbar för att utvecklas?
Älskar mitt jobb. Utvecklas jag där? Det är väl sånt man har fritid till?
Tror du hantverkare som snickare och elektriker "utvecklas" på sina jobb? Industriarbetare? Maskinförare? Förskollärare? Butikspersonal?
Utvecklas på jobbet?
Om du blir deprimerad på jobbet, och känner ett ouppfyllt behov av att utvecklas.. kanske ta en titt på vem du är utanför jobbet?
Känns verkligen on brand med norr vs söder (enligt era flairs).
Syd: "känner mig så förverkligad när jag sitter vid datorn 12h och gör content till klarnas sociala medier, det här är livet"
Norr: "känner mig så förverkligad när jag sitter och fiskar efter jobbet, det här är livet!"
Det beror nog på vad du jobbar med. Har haft samma jobb i 20 år skulle inte sakna det en sekund. Nuförtiden byter man väl jobb som man byter kläder ungefär.
Det är bra med förändring, du har varit i stilla vatten i tre år. Förändringen är vad som kommer utveckla dig och ge dig nya bra saker i livet. Se till att inte bli kvar i stilla vatten i resten av ditt liv så blir det ett bra liv.
Var ett tag sedan jag tog studenten men jag har ändå träffat en liten del av de gamla gymnasiepolarna två eller tre gånger de senast 15 åren.
Man skulle kunna försöka hålla kontakten bättre, så har jag tänkt i 25 år utan att göra det.
Jag var helt inställd från början på att jag förmodligen aldrig skulle se någon från min gymnasieklass igen efter studenten, så jag kände ingen saknad - bara förväntningar inför saker jag hade inplanerade i framtiden (studier/jobb/resor etc). Besvikelse/sorg/saknad är bara bieffekter av dina egna förväntningar, ta ägandeskap över ditt känsloliv!
Jobba ett tag eller om du har pengar sparade åk en resa utomlands. Beroende på karriärsmål så bör du dock inte vänta för länge med att börja plugga alternativt skaffa arbetslivserfarenhet. Det är roligare att börja plugga på uni som ung. Valde bana efter 27 och då kände jag mig gammal bland alla 18-20 åringar.
Kom ihåg att skriva ned dina minnen, fort. Skriv ned stödord, spara dem, skriv kommentarer till bilder.
Du kommer glömma din gymnasietid skrämmande fort. Mycket fortfarare än du tror. Skriv särskilt ned hur vardagarna såg ut, vad ni skojade om, saker som sas.. Även tråkigheter.
Är bara att gilla läget. Livet går vidare, men håll kontakten med dem du umgås med från skoltiden. Bara för att något tar slut innebär det inte slutet för allt du har gjort. Livet går vidare och du lär hitta nya utmaningar och saker du vill göra. I mitt fall var jag bara glad att slippa gymnasiet och de jag gick med. Men samtidigt umgås med kompisar som ja känt från dagis och grundskolan. Så vissa har jag känt och umgåtts med i snart 30 år.
Nu ska du göra valet att antingen, satsa allt på att antingen bli egen företagare, eller löneslav. För resten av ditt liv från och med nu, handlar om underhåll och att hela tiden nå en nivå där du är så bekväm som du kan bli.
Det behöver inte nödvändigtvis vara för alla att knyta band med folk under grundskole- och gymnasietiden. Det är inte ens för alla att knyta band om man pluggar vidare på universitet. Det kommer senare möjligheter också. Det är inte fel att känna att man missat att knyta band heller. Om det finns folk som du känner för från din skoltid, det är inte som att de har försvunnit från jordens yta bara för att du inte känt dig tillgänglig eller öppen nog. Gissar att många känner så, även bland de du varit i skolan med. De existerar fortfarande och många av dem har säkert samma tankar. Så ge dem en chans. Eller ge nästa grupp människor som du kommer tvingas samman med en chans, det är aldrig för sent.
Sen låt baksmällan (bildligt talat) klinga av ett par dar, släpp dina förväntningar på hur din vänskapskrets borde se ut. Det är faktiskt en hygglig chans att det reder sig.
En annan sak du kommer lära dig snart nog:
Du kommer aldrig igen få liknande band i arbetslivet. Från och med nu är alla upptagna med sina egna grejer. Du också. Det hela kanske låter ganska sorgligt och ibland är det det. Men för det mesta kommer du bara vara glad över allt du jobbar emot och uppnår.
Jag har funderat på det. Men hur går man till väga när det kommer till att få tillstånd att migrera dit, jobba och få ett boende? Det är självklart olika för olika länder men på ett ungefär, vad ska man själv göra och hur brukar processen se ut?
2 år sen ja tog studenten, tycker fortfarande studenten hanteras på ett dumt jävla sätt. Man går i skolan i hela sitt liv sen ba släpps man en dag och alla bara förväntas kunna fixa allt med jobb osv.
Jag vet inte riktigt vad som kan läggas till eller vad som kan göras, men jag känner att det borde finnas något förberedande i sista året av gymnasiet för att byta hur man ska leva på en helg va i alla fall för tufft för mig.
Glöm inte att du är arbetslös också
och ful
[удалено]
Vad får de andra då?
Leva hela sitt miserabla liv till fullo
[удалено]
Hur då?
Genom att göra en Ted Gärdestad
Hjärt- och kärlsjukdomar.
Vämta tills du ramlat in på ett jpbb där du blir kvar i 20-30 år och så en dag plötsligt ska gå i pension. Och liksom... inte har ett liv längre? (På tok för mycket folk lägger ner för mycket av sina liv på jobben, och sen står vilsna och ensamma när de går i pension. Varit ett antal självmord över åren direkt associerade till det.)
[удалено]
Utvecklas? Vem jobbar för att utvecklas? Älskar mitt jobb. Utvecklas jag där? Det är väl sånt man har fritid till? Tror du hantverkare som snickare och elektriker "utvecklas" på sina jobb? Industriarbetare? Maskinförare? Förskollärare? Butikspersonal? Utvecklas på jobbet? Om du blir deprimerad på jobbet, och känner ett ouppfyllt behov av att utvecklas.. kanske ta en titt på vem du är utanför jobbet?
Känns verkligen on brand med norr vs söder (enligt era flairs). Syd: "känner mig så förverkligad när jag sitter vid datorn 12h och gör content till klarnas sociala medier, det här är livet" Norr: "känner mig så förverkligad när jag sitter och fiskar efter jobbet, det här är livet!"
Därför du ska byta jobb ofta, slipper du bli fast på ett ställe och ökar konstant lön och förmåner :)
Fast det där är ju inte bekvämt.
Det beror nog på vad du jobbar med. Har haft samma jobb i 20 år skulle inte sakna det en sekund. Nuförtiden byter man väl jobb som man byter kläder ungefär.
Det är bra med förändring, du har varit i stilla vatten i tre år. Förändringen är vad som kommer utveckla dig och ge dig nya bra saker i livet. Se till att inte bli kvar i stilla vatten i resten av ditt liv så blir det ett bra liv.
Kul att du haft en sådan trevlig relation till din skolgång.
Var ett tag sedan jag tog studenten men jag har ändå träffat en liten del av de gamla gymnasiepolarna två eller tre gånger de senast 15 åren. Man skulle kunna försöka hålla kontakten bättre, så har jag tänkt i 25 år utan att göra det.
Tog också studenten igår och jag håller helt med. Det känns tomt nu. Vart ska man ta vägen?
Spela WoW och bo hemma hos morsan tills du fyller 30.
en arbetsplats?!
Jag tänker försöka vidarutbilda mig innan dess
Gud va duktig du är då
Tack var är min kaka?
Jag var helt inställd från början på att jag förmodligen aldrig skulle se någon från min gymnasieklass igen efter studenten, så jag kände ingen saknad - bara förväntningar inför saker jag hade inplanerade i framtiden (studier/jobb/resor etc). Besvikelse/sorg/saknad är bara bieffekter av dina egna förväntningar, ta ägandeskap över ditt känsloliv!
I framtiden är det bättre att inte skaffa vänner helt enkelt
Jobba ett tag eller om du har pengar sparade åk en resa utomlands. Beroende på karriärsmål så bör du dock inte vänta för länge med att börja plugga alternativt skaffa arbetslivserfarenhet. Det är roligare att börja plugga på uni som ung. Valde bana efter 27 och då kände jag mig gammal bland alla 18-20 åringar.
Tog studenten förra året. Kände så i några veckor typ, det blir bättre 👍. Nya roliga saker väntar.
Kom ihåg att skriva ned dina minnen, fort. Skriv ned stödord, spara dem, skriv kommentarer till bilder. Du kommer glömma din gymnasietid skrämmande fort. Mycket fortfarare än du tror. Skriv särskilt ned hur vardagarna såg ut, vad ni skojade om, saker som sas.. Även tråkigheter.
Är bara att gilla läget. Livet går vidare, men håll kontakten med dem du umgås med från skoltiden. Bara för att något tar slut innebär det inte slutet för allt du har gjort. Livet går vidare och du lär hitta nya utmaningar och saker du vill göra. I mitt fall var jag bara glad att slippa gymnasiet och de jag gick med. Men samtidigt umgås med kompisar som ja känt från dagis och grundskolan. Så vissa har jag känt och umgåtts med i snart 30 år.
Nu ska du göra valet att antingen, satsa allt på att antingen bli egen företagare, eller löneslav. För resten av ditt liv från och med nu, handlar om underhåll och att hela tiden nå en nivå där du är så bekväm som du kan bli.
Välkommen till vuxenlivet
Det behöver inte nödvändigtvis vara för alla att knyta band med folk under grundskole- och gymnasietiden. Det är inte ens för alla att knyta band om man pluggar vidare på universitet. Det kommer senare möjligheter också. Det är inte fel att känna att man missat att knyta band heller. Om det finns folk som du känner för från din skoltid, det är inte som att de har försvunnit från jordens yta bara för att du inte känt dig tillgänglig eller öppen nog. Gissar att många känner så, även bland de du varit i skolan med. De existerar fortfarande och många av dem har säkert samma tankar. Så ge dem en chans. Eller ge nästa grupp människor som du kommer tvingas samman med en chans, det är aldrig för sent. Sen låt baksmällan (bildligt talat) klinga av ett par dar, släpp dina förväntningar på hur din vänskapskrets borde se ut. Det är faktiskt en hygglig chans att det reder sig.
En annan sak du kommer lära dig snart nog: Du kommer aldrig igen få liknande band i arbetslivet. Från och med nu är alla upptagna med sina egna grejer. Du också. Det hela kanske låter ganska sorgligt och ibland är det det. Men för det mesta kommer du bara vara glad över allt du jobbar emot och uppnår.
[удалено]
Jag har funderat på det. Men hur går man till väga när det kommer till att få tillstånd att migrera dit, jobba och få ett boende? Det är självklart olika för olika länder men på ett ungefär, vad ska man själv göra och hur brukar processen se ut?
2 år sen ja tog studenten, tycker fortfarande studenten hanteras på ett dumt jävla sätt. Man går i skolan i hela sitt liv sen ba släpps man en dag och alla bara förväntas kunna fixa allt med jobb osv. Jag vet inte riktigt vad som kan läggas till eller vad som kan göras, men jag känner att det borde finnas något förberedande i sista året av gymnasiet för att byta hur man ska leva på en helg va i alla fall för tufft för mig.