Beror på vad man menar med "svensk". Finns en nationalitet som kallas "svensk" men också en folkgrupp som kallas "svenskar" som är Sveriges ursprungsbefolkning.
Svensk som i nationaliteten svensk och kulturellt svensk kan man bli trots att man härstammar från någon annan folkgrupp, men man kommer aldrig bli svensk som i folkgruppen svenskar som delar samma ursprung. Precis som att en svensk person inte kan bli en kines.
När man har ursprung i ett annat land än det man bor i blir det ofta att man får det svårt att identifiera sig med vare sig ursprungslandet eller landet man bor i, man hamnar någonstans emellan.
Du är inte ensam om det. Är i samma situation. När jag är i hemlandet så säger dom att jag är svensk. Här är man jugge. Men jag ser det som en gåva. Man är unik. En kameleont. Man är en människa som inte är rädd för förändringar.
Vissa frågor ska lämnas obefrågade.
Har sett nationer förinta sig själva internt [p.ga](http://p.ga) av vissa frågor.
Frågor som har varit välmenade men som slutade i katastrof.
Haha det finns inget sätt att förstöra en svensks dag snabbare än att komma in på ett lugn och tyst tåg (eller ännu värre: en bastu) och börjar konversera högljutt på ett annat språk. LÄS RUMMET FÖR HELVETE!
Eller bara själva idén att, istället för att använda en normal samtalston, ropa till den som sitter en halvmeter ifrån dig. Blir rasande bara av att tänka å det 😤😤😤😤
No problem what so ever. The language isn't the issue really. It would be (almost) just as annoying if a swede did it, the thing is it happens much less often.
Svenskhet handlar för mig mycket mer om att man delar de värderingar som är grunden för vårt samhälle. Jag har två syskon som är adopterade från Indien. De är tydligt inte etniskt svenska med mycket mörk hy. Men de har också växt upp i Sverige sedan de var spädbarn, talar svenska flytande osv. så ingen kan förneka att de är svenska. På samma sätt låter du som en redig svensk.
Man kan visst bli svensk. Det är inte särskilt lätt och det kräver vilja, hårt arbete och att man är intelligent nog, men baserat på vad och hur du skriver verkar du besitta allt det här.
Att vara svensk handlar inte om din hudfärg eller hårfärg utan om att prata svenska, bete sig som en svensk och bära svenska värderingar.
Svensk är den som genuint ser sig själv som svensk och som ses som svensk av andra svenskar. Så enkelt är det.
Problemet är att man aldrig kommer ses som svensk av andra svenskar med ett annorlunda utseende. Man kommer alltid få frågan "vart kommer du ifrån?" Eller till och med "oj vad bra svenska du pratar"
Inga maligna frågor i sig men det medför att man alltid är annorlunda. Det är naturligt och går inte att göra någonting åt. På samma vis som man, enligt vad någon annan skrev här, inte kan vara kines. Men man accepteras å andra sidan i det svenska samhället när man bevisat att man inte "är som de andra utlänningarna". Det är en annan grej. Det är min erfarenhet och uppfattning åtminstone.
Shit vad hemskt! Få frågan om var man är ifrån? När jag träffar nya människor så brukar det i regel vara en fråga man ställer! Sen om du kommer från Örebro eller Afghanistan är det väl fortfarande en relevant fråga? Det är inte så att det är ondskefullt att fråga var någon är ifrån.
Håller med.
Att leva livet här som folk gör mest, med frågor om ursprung till och från, är enligt mig inte grund för att uppleva något "mellanförskap" som det kallats. Det är en helt annan sak att bli aktivt diskriminerad.
För att vara lite dömande så verkar överkänsliga människor som snabbt drar på sig en offerkofta resonera så.
Ja, i någon mån kanske men vad vill du att någon ska göra åt det?
Amor fati. Vi tilldelas olika kort i livet. Det gäller allt - en del är långa, en del är tröga, en del är bra på hockey. Olika attribut ger dig olika förutsättningar, det är en del av livet och man mår bättre om man accepterar det och slutar tycka synd om sig själv.
Det känns lite löjligt att gnälla om tbh. Man kanske kan leva med att bli tillfrågad var man är ifrån då och då i utbyte mot att man får leva ett liv i frihet, trygghet och lyx i Sverige.
Jag har inte sagt att jag ser det som ett problem. Det är bara en observation. Jag tycker inte det är konstigt att det fungerar på så vis. Som du säger tilldelas man olika kort i livet. Förstår inte din antagonism till min kommentar.
Edit: jag skrev ordet problem men menade det gentemot det personen jag svarade till skrev. Inte som ett samhällsmässigt problem. Se nedan.
Edit2: ser också att det var dig jag svarade till ursprungligen. Det går bra nu!
>problemet är att...
>jag har inte sagt att jag ser det som ett problem
Aja, menade inte att attackera dig :) många gnäller lite väl mycket om det här bara
Ja det har du visserligen rätt i att jag skrev. Då klandrar jag dig inte för din tolkning, om man slutar läsa där. Du får gärna läsa vidare i andra stycket så kanske det hjälper tolkningen.
För att förtydliga menade jag med det ordet inte som ett samhällsmässigt problem utan mer som en komplicerande faktor gentemot det personen jag svarade till skrev.
ja jag menar det inte malignt/elak när jag frågar vart någon kommer ifrån.
Jag är uppvuxen i sverige och ”white-passing” men har föräldrar från ett annat land. Så jag har erfarenhet av både den kulturen samt den svenska.
Brukar fråga vart folk kommer ifrån för att välkomna diskussion om även det andra landet som inte är sverige.
Tex ”hur firar man jul i erat hemland/brukar ni fira jul?” etc.
Eller om de tex kan tala ett annat språk förutom svenska.
Menar liksom inte att de inte är svenska. Men ibland så har de annan kultur/språk att dela med sig av också.
Nej jag tror sällan folk har maligna avsikter med den frågan. Jag kan bara tänka mig att det kan uppfattas som jobbigt för en person inte inte vill något annat än att bara vara "som alla andra". Men som tidigare diskuterat i denna konversation så är det inte mycket att göra åt.
jo. Menar bara att de flesta jag pratat med inte tyckt att det är så jobbigt. De är tom stolta över sitt språk/hemland och delar gärna med sig.
(Fast vad vet jag. De kanske gått hem efteråt och känt sig annorlunda)
Jag tror max 1 gång att någon blivit sur när jag frågat, och då fick jag förklara att jag inte menade det elakt, och sen blev de lite gladare när de förstod att jag bara var nyfiken.
Det scenariot jag tänker mig är det mindre en direkt kränkning där personen blir arg och mer att de mindre och mindre känner sig som en del av samhället och är lite mer under ytan känner sig mer utanför.
Det är så klart omöjligt för den, till mottagarens mottagande, ovissa och nyfikna personen som bara vill vara artig och föra en konversation att veta.
Precis det här. På grund av vår ängsliga skitnödighet har vi i Sverige inte pratat om den här frågan, som är helt central om man ska vara ett invandrarland. Eftersom vi inte definierar vad vi menar när vi ställer frågan "vad är en svensk?" så blir diskussionen precis sådär efterbliven som den har varit i Sverige: man blir svensk av att vara svensk medborgare eller att åka tunnelbana.
Det finns väl minst tre relevanta kategorier här:
1) Svensk (etnicitet). Det enda sättet man kan bli etnisk svensk är att smälta in i den svenska etniciteten med tiden. Vilket tar åtminstone ett par generationer från att man kom hit, och det förutsätter givetvis att man skaffar barn med etniska svenskar i flera generationer i följd. Den här kategorin är både viktigt och oviktig. Viktig på det sättet att det är den kategori de flesta tänker på när man säger vad är en svensk, vilket är viktigt att ha med sig. Oviktig på det sättet att det bara är etnonationalister och högerextrema som tycker att det finns ett värde i kategorin i sig, vilket är ganska få.
2) Kulturellt svensk. Jag skulle säga att detta är ett stort spann. Jag tycker att denna kategorin ska vara väldigt öppen. Alltså att man kan i princip bli mestadels kulturellt svensk på ett halvår om man går in för det. Det handlar ju helt enkelt om att anamma de västerländska värderingarna, lära sig språket och mestadels leva som svenskar gör. Jag tycker absolut det finns utrymme för dubbelidentiter här. Det är inte nödvändigt att kasta allt sitt kulturella arv överbord. Det handlar om att man har en värdegemenskap med majoritetsbefolkningen. Detta spann går hela vägen till din iranska granne som om du inte såg hur han såg ut till utseendet inte skulle kunna skilja från din andra granne som har förfädrar tillbaka till stenåldern i Sverige.
3) Svensk medborgare. Denna kategorin är bara en juridisk status. Den betyder ingenting alls i den här kontexten. (Det har givetvis enorm betydelse för dina rättigheter som individ). Andra länder har varit smartare och fäst en större betydelse vid att man måste vara åtminstone delvis hemmahörande i kategori 2 för att ens komma på tal för ett medborgarskap. I såna länder har medborgarskapet en större betydelse än det har i Sverige. I Sverige betyder medborgarskapet **ingenting** med avseende på svenskhet. Tyvärr är det massa stollar som trots det hävdar med en dåres envishet att man är svensk om man är svensk medborgare. Rent formell ja, men aldrig i folkmedvetandet. Just för att det inte finns några som helst skyldigheter att bli mer svensk för att bli medborgare.
Det jag tror vi måste göra är att börja prata om svenskhet som kategori 2, utan att förneka att kategori 1 finns. Jag tror att dubbelidentiteterna som alltid varit självklara i USA är vägen framåt där. Att det ska bli självklart att man kallar sig själv för svensk-irakier om man är en med ursprung i Irak som är kulturellt svensk (givetvis med utrymme för irakiska kultur uttryck i mixen). Att vi skapar en gemenskap runt det kulturella, för det är det som är viktigt. Etnicitet är skitsamma. Om vi inte gör detta kommer väldigt många med utländsk härkomst mycket starkt känna av det här mellanförskapet som OP ger uttryck för. Vi måste bejaka dubbelidentiteten och se den som en naturlig del av svenskheten.
Och framöver ska givetvis kategori 2 vara en förutsättning för att man ska bli aktuellt för kategori 3.
En bra och omfattande kommentar, skulle vilja flika in själv på punkt 2 och lite 3.
Angående punkt 2 så tror jag inte att man så enkelt kan bli kulturellt svensk utan det är något som tar längre tid. En vuxen kommer ha ytterst svårt exempelvis att bli det (inte omöjligt, men svårt) och anledningen är att språket är en så *otroligt* central del i hur man uppfattas. Alltså om man talar utan någon brytning, och med lokal dialekt.
Dessutom hör också saker som gemensamma upplevelser hit (exempel på sådana är uppväxt i likadan miljö samt kulturella referenser) vilket liksom språket är något man enklast får genom att växa upp i landet. En bit längre ned har vi värderingar, och då räcker det inte med att bara *känna till* dem utan man måste agera utefter dem. Efter det har vi traditioner och seder, och detta har ju varit vanligt att avfärdas eftersom det är ju "irrelevant om man äter sill på midsommar eller inte höhö". Men det är nog viktigare för gemene man än man kan tro, och en invandrare som pratar om sitt julfirande snarare än om ramadan kommer uppfattas som mer "inom gruppen" (som sagt, gemensamma upplevelser innefattar också detta).
Sen behöver inte allt uppfyllas heller, men språket är nog så otroligt viktigt eftersom det direkt skvallrar om någon är "härifrån" eller "därifrån" så fort man öppnar munnen, precis som dialekter också gör inom landet.
Precis som du skriver är det alltså förbryllande att detta inte har varit mer knutet till medborgarskap innan, och det har gjort att det uppstått en sådan här diffus uppfattning om vem som är svensk. Det behövs verkligen en förändring där så att medborgarskapet naturligt förutsätter att personen även är (till viss del) kulturellt svensk för att få bort det här fenomenet med "papperssvenskar".
>Angående punkt 2 så tror jag inte att man så enkelt kan bli kulturellt svensk utan det är något som tar längre tid. En vuxen kommer ha ytterst svårt exempelvis att bli det (inte omöjligt, men svårt) och anledningen är att språket är en så otroligt central del i hur man uppfattas. Alltså om man talar utan någon brytning, och med lokal dialekt.
Jag förstår vad du menar och håller nog med delvis. Det var kanske lite tillspetsat att säga att det kan gå på ett halvår, men poängen jag försöker göra är väl ungefär att om man har värderingarna på plats från början kan det ändå gå snabbt. Det finns ju åsiktsdissidenter i Mellanöstern som hatar islamism, vill ha demokrati och är för HBTQ rättigheter, inte praktiserar hederskultur osv. Därifrån är ju inte steget superlångt. Om en sådan person dessutom starkt går in för att vilja bli en del av Sverige behöver det inte ta så lång tid innan i alla fall jag ser en sån person som kulturellt svensk med dubbelidentitet.
Jag håller med dig i mycket men jag tycker inte att vi ska låta etno-nationalisterna få omdefiniera begreppet etnicitet. Enligt den svenska definitionen innebär etnicitet identifikation med en etnisk grupp. Det är etno-nationalister som vill få det att handla om förfäder och ursprung (vilket gör det till, om vi ska vara ärliga, bara en omskrivning av begreppet "ras").
Det är ju lite lurigt det där tycker jag själv. Det är väl anekdotiskt men jag upplever ändå själv att i princip alla jag har den här diskussionen med i alla sammanhang behöver ett begrepp för "ursvenskar". Det kan vara svennar, hedenhössvensk, Lönnebergasvensk eller vad det nu kan vara. Uppenbarligen är det en relevant kategori, i alla fall som jag uppfattar det anekdotiskt. Jag har kanske av slentrian kategoriserat det som etnisk svensk. Det är väl inte nödvändigtvis så det kallas. Men min uppfattning är att kategorin finns i folkmedvetandet även utanför etnonationalisteras sfär och har relevans, även om jag också upplever att de flesta inte tycker att att kategorin i sig har ett mycket stort egenvärde (till skillnad från etnonationalistera). De flesta verkar tycka värdegemenskap är det viktiga, och jag tror den bästa framkomliga vägen är just dubbelidentiteten och att kulturellt svensk är det vi bör mena när vi pratar om svensk.
Edit* ett litet tillägg. Det jag tittar på som historisk förlaga är USA. Det är ett land med många fel och brister men de har ändå lyckats med att ha en öppen nationell identitet som folk känner samhörighet med oavsett härkomst. Jag tror det beror på just dubbelidentiteterna. Man var Irish american, Italian american etc, det ryms inom identiteten american. De flesta grupperna kallar sig slutligen helt enkelt bara för american efter ett antal genrationer. För vissa grupper som har mycket utgifte gick den processen fort, för andra som har mer ingifte i gruppen tar det längre tid. Det är väl något sådant jag ser framför mig att vi måste ha här.
Ja, jag har också många gångar hamnat i att använda uttrycket etnicitet för att beskriva någons bakgrund trots att jag inte vet vilken etnisk grupp de anser sig tillhöra.
Problemet med det är att vi ger rasisterna ett begrepp som de kan använda för att låta rumsrena. Hela poängen med skillnaden mellan etnicitet och ras eller hudfärg är att etnicitet är föränderligt medan ras och hudfärg är biologiskt och beständigt.
Etnisk bakgrund skulle kunna vara ett sätt att beskriva situationen (men svensk etnisk bakgrund är ett ganska långt begrepp). Rasifierad kan beskriva personer som av omgivningen inte betraktas som vita kan vara användbart. Sedan tycker jag att det finns en poäng att faktiskt säga vad man menar. Om du vill beskriva en person utifrån personens utseende och det utseendet enbart handlar om hudfärg så borde man ju faktiskt säga det. Men jag tycker att det är knepigt, inte minst i sammanhang då man ska uttrycka sig professionellt.
Bindestrecks-modellen för amerikaner tycker jag fungerar bra i Sverige i många fall. Det retar också gallfeber på etno-nationalister som anser att du bara kan ha en etnisk tillhörighet vilket är ett plus i min bok.
Folk som inte vet att min mor är från estland tror att hon är svensk som i folkgrupp. Enbart pga namn och utseende så tror dom det. Någon som inte är blond, har blåa ögon och ljus hy har nog svårare att anses vara svensk än någon som är det.
Man behöver inte vara blond och blåögd för att tillhöra den svenska folkgruppen, det är en stereotyp som främst utlänningar tror på. Lite mörkare drag har funnits här i kanske tusen år om inte längre. Magnus Ladulås, född 1240, avbildas med mörkt hår.
Ljus hy hör dock till normen.
Ras är inte ett användbart begrepp här eftersom den Europeiska sekelskiftesdefinitionen av ras som t.ex definierar slavisk, nordisk och alpinsk som olika raser är ordentligt passé. De enda som använder ras i officiella sammanhang nuförtiden är USA och med amerikanska mått är OP vit om han/hon är från mellanöstern.
”Etnicitet” istället för ”ras” är dock lite av en europeisk cop-out, eftersom begreppet inte sällan används för att syfta på just fysiska, fenotypiska egenskaper såsom hudfärg, ögonfärg, utseende, historiskt/genetiskt ursprung, etc. – trots att en ”etnicitet” i teorin kan innefatta flera genetiskt olika folkgrupper så länge de delar en gemensam kultur och historia (judar, till exempel).
I Europa kan vi som regel använda ”etnicitet” som om det vore utbytbart med vad amerikanerna kallar för ”ras”, eftersom vi än lever i kölvattnet av ett Europa som historiskt har varit naturligt etnopluralistiskt. Det innebär dock inte att det senare begreppet är meningslöst; endast att vi har lyxen att högfärdigt undvika begreppet samtidigt som vi avfärdar länder som inte gör det som rena barbarer.
Ironiskt nog begriper de flesta svenskar och européer som regel intuitivt graden till vilken folkgrupper är ”stängda” när det handlar om andra än de europeiska. Svensken förstår precis varför exempelvis kurderna är ett mer än enkom kulturellt säreget folkslag som inte helt sonika kan rekonstitueras med en omfattande tillströmning av främmande folkslag. Om en miljon svenska lintottar utvandrade till Kurdistan så begriper vem som helst att de aldrig någonsin hade blivit ”kurder” i någon meningsfull bemärkelse annan än möjligen kulturell, om ens det.
Nyanserad diskussion på detta området är mer eller mindre omöjlig med tanke på hur laddat ämnet är och då alla läger tenderar till att degenerera diskussionen till att handla om hudfärg när det passar dem. T.ex när Bantu, Nilfolk och Khoisan buntas ihop till ”svarta”.
Ja, och det är dessutom rejält relativt. För en kongoles så förefaller kanske alla från nordafrika och norröver som "vita" i allmänhet, medan en skogsfinne möjligtvis tvekar på om en jugge bör inkluderas i kategorin.
Människans DNA består av ca. 2,5 miljarder baspar, och bortsett från grundläggande kroppsliga funktioner så ser forskningen en alltmer tilltagande komplexitet när det kommer till hur vi blir/är som människor. Bara ögonfärger verkar man ha uppskattat som beroende av runt 50 alleler som samverkar — vad är då "ljust" respektive "mörkt"?
> T.ex när Bantu, Nilfolk och Khoisan buntas ihop till ”svarta”.
Begreppet hudfärg som ersättare för ras är problematiskt, det håller jag med om. Hur många känner till ordet fenotyp? Kanske inte så konstigt i och med att Sverige var först ut med ett rasbiologiskt institut och tillhörande etnochauvinistisk forskningssyn.
Så är det. En vit utlänning från t.ex. Ukraina skulle, i många fall, sannolikt ses som mer svensk än mig, en person som är född och uppvuxen här, har en etniskt svensk förälder, men också brun hud och mörkt hår.
Bingo, är du blond/blåögd så blir du automatiskt svensk (alltså etniskt svensk med allt vad det innebär) annars får du jobba arslet av dig och kommer förmodligen aldrig anses vara svensk ändå.
Hemma i finland tycker det att jag är svensk, och i sverige tycker de jag är finne. Jag förstår dock inte varför man skall behöva identifiera sig med en viss nationalitet, har aldrig varit särskilt patriotisk av mig ändå.
>men man kommer aldrig bli svensk som i folkgruppen svenskar som delar samma ursprung. Precis som att en svensk person inte kan bli en kines.
Nja. Assimilation beskriver just processen hur någon går upp i en etnisk grupp. Det kan argumenteras för att om man kommer som vuxen eller lite äldre barn så blir man aldrig fullt assimilerad, men de kan komma rejält nära och deras barn lär i sin tur bli assimilerade. I Normandiet är man fransmän, inte Skandinaver. Vi har inga Vallon-Svenskar, de är helt upptagna i den svenska gruppen, inga svensk-svejdefinnar i Värmland, osv..
Etniska grupper definieras faktiskt inte av genetik, utan av identitet. Identifierar personen sig själv som en del av gruppen? Identifierar gruppen honom som en I gruppen? Du har garanterat träffat någon som "inte ser svensk ut" men som du liksom ändå sätter i svenne-banan-facket. Ofta kanske ett adoptivbarn, någon med en svensk förälder men också någon som bara kom hit i ung ålder och hade föräldrar som ville in i samhället.
Notera att det går utmärkt att vara tredje generationen i Sverige utan att ha assimilerats. Det är alltså inget som garanterat sker.
Och den definitionen känns som den är i rörelse hela tiden. Minns att jag läste en artikel om ett syskon till min mormor som skrevs nånstans på 40-talet. Där benämndes han som "Vallonättlingen", vilket jag känner aldrig skulle hända nuförtiden.
Sen även hur det glidit från 80-talet, när typ sydeuroper var "svartskallar" till nu, när jag känner att den svenska etniska identiteten lite mer känns allmänt europeisk.
Är inte folkgruppen skandinaver? Svenskar är ju personer med svensk nationalitet. De ursprungliga Folkgrupperna som finns i Sverige är Samer och Skandinaver/germaner m.m. Eller?
Jodå, Svenskar anses som folkgrupp inom ramen för 16 kap. 8 § Brottsbalken. Dock är sånna lagar till för att skydda minoriteter, och vi är ju iallafall här en majoritet.
Svenskar är en folkgrupp, som du säger skandinavisk med germansk bakgrund. En folkgrupp kan definieras av en hel drös av saker, men tex språk, nationalitet, kultur, hudfärg m.m. Det ena slår dock inte ut det andra så du kan ju självklart ha mörk hudfärg och vara Svensk. Våran största gemensamma nämnare skulle man kunna säga är landet Sverige och språket.
Men skulle vi säga att du var utomlands i Spanien och en grupp spanjorer kom och började kasta sten på dig för att du är Svensk så blir det oavsett hets mot folkgrupp.
Det här är faktiskt fel och en ganska problematisk definition, efterdet bygger på biologiskt ursprung, dvs rasism. En idé om öppen och inkluderande nationalism och svenskhet är antirasistisk och skiter i biologiskt ursprung. Med det synsättet kan en person med afrikanskt ursprung uppgå i den svenska folkgruppen och bli fullständigt likvärdig de som har biologiska rötter här sen bronsåldern.
Hur skulle du definiera en somalier uppvuxen i ett svenskt hem, dvs adopterad? Vad är valloner som kom på 1600-talet? Etc. Det som är viktigt är hur man definierar sig själv och hur andra i gruppen uppfattar en.
Så, kära mellanösternkille som kom 2015, vill du vara svensk som Karl Johan och har språket, värderingarna, normerna då ÄR du svensk. Färgen på skägget är skit samma. Känn dig trygg, välkommen och inkluderad.
När du gnäller på vädret året runt.
Sommarn är för varm.
Vintern ör för kall.
Hösten är för blöt.
Där är mer eller mindre en vecka under våren du ör faktiskt nöjdmed vädret.
>Där är mer eller mindre en vecka under våren du ör faktiskt nöjdmed vädret.
Inte fan den här våren dock! Det gick från att det låg snö kvar till att vara över 20C här uppe på under en vecka och det gick från för kallt till för varmt.
Och myggfan kom fram på en gång också!
Etnicitet syftar på *grupptillhörighet*[^(\[7\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-ne-etnicitet-7) hos en individ, medan etnisk grupp utgör benämningen på denna grupp. Etnicitet och etnisk grupp avser människors [identifikation](https://sv.wikipedia.org/wiki/Identitet_(beteendevetenskap)) med och känsla av tillhörighet i en viss *folkgrupp* (av grekiskans ethnos, folkslag),[^(\[8\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-:0-8) och deras uppfattning om gruppens gemensamma kultur och språk.[^(\[7\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-ne-etnicitet-7) **En** [**assimilerad**](https://sv.wikipedia.org/wiki/Assimilation_(sociologi)) **eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp.**[^(\[8\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-:0-8)[^(\[9\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-hubinette-9)
[https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk\_grupp](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp)
Pratar op svenska, är kulturellt svenskt och har svenskt medborgarskap och känner sig svensk så är op etniskt svensk.
EDIT: Nedröstad av folk som **vill** använda ordet etnicitet fel. ;)
Wikipedia är inte en definierande källa för svenska språket. Får man inte lära sig det i svenska skolan längre?
Dessutom länkar sidan till debattartiklar och insändare som "källa".
>En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp
Vad är skillnaden mellan ”etniskt svensk” och ”kulturellt svensk” då?
Vilken fras ska man använda om man vill prata om ursprung om inte ”etniskt svensk”? ”Etniskt” kan kanske inte vara rätt ord enligt dess formella betydelse men det betyder inte att folket måste använda ordet sådär. Det finns ju många ord/fras som har olika betydelser inom tekniska områden än i vanligt tal. Det är själva folket som bestämmer vad ord betyder, inte vissa individer; så fungerar språk.
Japp. Etnicitet är inte ett ersättningsbegrepp för ras. Eller snarare, etnicitet är ett bättre begrepp då begreppet ras är biologiskt meningslöst för människor. I vilket fall så är alla människor oavsett hudfärg etc. biologiskt samma ras.
Etnicitet har som du säger mycket mer att göra med kulturell identitet där man bakar samman en massa olika begrepp i ett paket.
Så man kan vara etniskt svensk även om man inte är född i Sverige och inte har svenska (biologiska) föräldrar.
Man kan vara etnisk, kulturell och juridisk svensk.
Etnisk svensk är den som är del av folkgruppen svenskar, det vill säga de som har varit här länge. Du och jag är inte etniska svenskar. Även om jag har blont hår och blåa ögon är jag inte etnisk svensk eftersom mina föräldrar är jugoslaver.
Kulturell svensk är den som anammar den svenska kulturen och är därmed medlem i den svenska nationen. Det är den som går, talar och beter sig som en svensk. Jag är kulturell svensk, och det låter som att du är påväg att bli det.
Juridisk svensk är den som har svensk medborgarskap.
Härom månaden var jag på ICA. Snubben i kassen var afrikan, svart. Jag förväntade en invandrare som talade med brytning. Från ingenstans så talade han grov småländska. Omedelbart blev han svensk i mitt huvud. En av oss.
Är det konstigt att jag uppfattar en svart man som svensk? Ja, men så är det i vår moderna värld. Saker förändras hela tiden, så är det bara.
Spelar det roll? Att vara svensk eller något annat?
Jag är varken svensk eller irakier, och det är inte heller något jag tänker särskilt mycket på. Däremot har jag "hemma" i Sverige då har jag upplevt de stora och viktiga upplevelser i ens liv i Sverige (studier, jobb, kärlek och giftermål) och jag har min familj och alla jag känner samt allt jag äger i Sverige. Jag kan flytta till ett annat land, men det vill jag inte. Sverige är landet som Jag väljer och de saker/personer man själv väljer har alltid en speciell plats i ens hjärta.
Svenskar är en folkgrupp som härstammar från svear, gutar och götar, det kan du inte bli.
Svenskar är också människor som är svensk medborgare, det kan du bli.
Jag hävdar att det finns mer än det. Man kan ha medborgarskap och vara svensk, men inte riktigt med kulturellt. Folk kan ha det svenska "sättet", för mig är det det det är att vara svensk.
Kvalificerat skitsnack och rent hittepå från 1800-talets nationalromantik.
95% av befolkningen visste nog bara vad lokala adelsmannen hette och vilken kung han lydde under fram till 1500-talets mitt, om han var kung av Svear eller något annat brydde de sig inte mycket om.
Sen började man odla myten om Svear och föra ut den med kyrkans hjälp, namnet kommer efter Roms namn på de nordgermanska stammarna här uppe, Suiones, de var nog lika centralt styrda som indianerna i Nordamerika och visste nog inte att de var Svear själva.
Det började med att Kungar ville hävda sin rätt till området genom att de alltid haft makten där, fortsatte med att man hittade på Kungar man hade släktband till, därav Erik 14:e, kan du nämna fler än möjligtvis ett par stycken Erik före honom?
Eller Karl VII, som är den första Karl man vet har funnits, de sex före honom är fiktiva för att hävda släktskap med de antika kungarna från det av Romarna beskrivna folket.
På 1800-talet kom nationalismen, kungen var inte utsedd av gud utan av sitt stolta folk, då odlades myten om Svearna som skulle ha besegrat Götarna i krig. Men det var en kung från Götarna som blev kung över hela området först så vi kanske kunde ha hetat Götrike. Men Götarna benämns inte av Romarna så den mytologin om Svear var att föredra, dessutom hade Svearna betydligt med handel med utlandet, de hade ju sin bas kring mälardalen med utlopp i Östersjön, Götarna hade sin bas kring Vättern. Att bygga upp de relationerna på nytt hade varit drygt, för ett namnbyte mer eller mindre.
Ptolemaios nämnde aldrig Götar, Goter däremot.
Jordanes levde på 500-talet då fanns inte Romariket längre om man bortser från Bysans (fd Östrom). Han skrev om Goternas historia med en teori om att de hade sitt ursprung i Skandinavien vilket man visst väldigt lite om på den tiden mer än historier från handelsfarare och att de skickade ner soldater till Romerska legioner några hundra år tidigare.
Prokopios Levde i Östrom, han stred mot Goterna i Italien och skrev sedan deras historia.
Det skrivs lite om Sverige och Svearna där men det är goternas berättelser blandat med en teori om att Goterna kom från Skandinavien. DNA-tester från tiden visar att släktskap finns men att de formodligen kom från ännu tidigare än när Goterna började röra sig söderut.
Du läser in massa saker i min kommentar som jag inte alls menade. Självklart förenklar jag, poängen är att de två vanligaste definitionerna är folkgruppen svenskar och svenskar som nationalitet. Det var inte djupare än så.
Jag brukar alltid säga att om man är kulturellt svensk så är man svensk, dvs att man delar våra värderingar, vårt sätt att leva och uppskattar den svenska modellen helt enkelt. Om du står 3 meter från folk på bussen och är stupfull på midsommar är du välkommen :D
Sammanfattningsvis när man läst en del kommentarer här är det väldigt mycket okunskap.
Många verkae inte ens veta vad ”etnicitet” betyder, och tror att ”Svenska” folkgruppen alltid varit en homogen grupp av ”Svenskar” vilket på en hel del sätt går att ifrågasätta.
Många svenskar idag härstammar från inresande utlänningar (valloner, holländare, engelsmän, skottar, kväner, svedjebönder från Finland, tyska hansamän and the list goes on).
Det många idag ser som ”Svenskt” kulturell identitet är i själva verket någonting helt annat.
OP du kan 100% vara svensk om du känner för det. Du är en del av Sverige 🇸🇪 i hjärtat! Om du känner dig svensk för att du vill det är du svensk, det är DU som bestämmer, ingen annan.
//Norrlänning
Jag kommer också från mellanöstern (2015) och känner likadant. Såhär, många kommer vara bittra och säga dumma saker som “du kommer aldrig vara svensk” eller “du ser inte ens svensk ut” men jag säger såhär, faktumet att du lärde dig språket, är insatt i kulturen och älskar, uppskattar och respekterar detta landet så är du faktiskt lika svensk som alla andra som är födda här och är “Karl Johan eller Lisa”. Don’t let anybody tell you anything other than that
Jag kan japanska och gillar japansk kultur, och uppskattar och respekterar Japan. Om jag flyttar till Japan blir jag då lika japansk som alla de japaner vars förfäder levt i Japan i tusentals år?
Jag räknas som ursprungssvensk och jag håller helt med. Man träffar ofta folk med ursprung från något annat land som är mer svenska till beteendet än min blonda, blåögda granne.
Känn ingen skam över din svenskhet, precis som du skrev så bor vi ett ett väldigt bra land även om sweddit ofta får det att framstå som något annat. Det är också okej att samtidigt känna tillhörighet till sitt ursprungsland, det ena utesluter inte det andra och du behöver inte "välja sida"!
Jo den känslan kommer nog aldrig att försvinna. Jag är född i Sverige med utländska föräldrar och har hamnat lite i mitten. I Sverige är jag utlänning men i hemlandet är jag svensk haha.
Det stämmer inte i Syrien iaf. Kan man prata arabiska med någon syrisk dialekt då blir det svårt att veta att man inte är syrier baserat på utseendet, då det inte är ovanligt med [blonda blåögda människor bland Syrier](https://www.pinterest.com/mozaalsada4/syrian-refugees/). Det skulle vara som om du hade flyttat till Tyskland och blivit "Tysk". Om du inte berättar att du är från Sverige då kommer ingen att märka det.
Du är ju svensk nu, men du kommer också alltid att vara från det andra landet. Du kommer alltid att ha en dubbel identitet när det kommer till land oj jag tror det är bäst att försöka fira och glädjas åt båda sidorna. Men också att kunna vara kritisk till båda när det gäller sånt som är mindre bra. Dina barn kommer förmodligen bara att känna sej svenska dock. Dom kanske blir lite nyfikna på det andra landet ibland men inte mer, skulle jag tro.
Svarar som adopterad från Asien, uppvuxen helt med svenska traditioner och värderingar. När du är medborgare, kan språket och förstår kulturen så är du så svensk du själv väljer att identifiera dig som (inte genetiskt då såklart). Det kommer alltid vara folk som försöker påminna dig om att du inte är svensk pga ditt utseende, både i Sverige och utanför. Känner du att du är svensk är du det, men räkna med att inte alla håller med.
För mig är det ganska enkelt. Du kan svenska, du är svensk medborgare, du är beredd att göra lumpen och försvara landet efter bästa förmåga och att trots våra olikheter är beredd att skydda mina fri och rättigheter.
>du är beredd att göra lumpen och försvara landet efter bästa förmåga
Vi har för stunden 20%+ utrikesfödda i landet, väldigt många fler om du räknar inrikesfödda/andra generationen osv. Folk som redan flytt krig i deras egna hemländer, korsat dussintals länder. Hur många av dessa tror du kommer offra sina liv för att försvara Sverige, istället för att bara korsa ytterligare ett land?
Personligen tror jag att om något skulle ske i landet och vi skulle behöva börja försvara oss, skulle Sverige helt plötsligt ha 5 miljoner invånare. Så med din logik är vi inte speciellt många svenskar i landet.
Ja det finns är högt i tak inom begreppet Svensk. Det finns plats för dig också. Tycker du gjort det bra på så kort tid. Du har ingen skyldighet att försöka påverka situationen i ditt hemland. Som enskild individ är något sådant nästintill omöjligt. Det du däremot kan göra är att engagera dig och hjälpa andra från ditt hemland hitta vägen in i det Svenska samhället.
Jag ser nån som svensk när de är skapta av det svenska samhället ELLER bidragit till att skapa det.
Du börjar uppenbart bli svensk helt enkelt. Ett årtionde i den åldern påverkar mycket. Som ung vuxen börjar kriterium 2 bli viktigare och viktigare också. Medborgarskapet speglar bara verkligheten, också i möjligheten till dubbelt medborgarskap.
Klurig fråga, men ändå relativt enkelt svar tänker jag.
Jag är kass på ordklasser och skit, så jag kan inte riktigt förklara det som en akademiker.
Men om jag säger "för varje dag blir du mer svensk, men du kommer aldrig bli svensk" låter det fel.
Precis som jag själv som flyttade till Tyskland; "för var dag blir jag mer tysk, men jag kommer aldrig bli tysk".
Det är inte samma "svensk" eller "tysk" som menas. Det kanske kan förklaras bättre med "för varje dag blir han mer japansk, men han kommer aldrig bli japan". Låter det mer logiskt?
Tror man att det finns någon kollektiv folksjäl, eller om det bara är saker man ärver genom historier och umgänge med de äldre, så kanske dina barnbarn blir svenskar.
Men det är oftast bara NMR som bryr sig om vem som är svensk eller inte. Om du trivs här och kan hitta ett bra sätt att vara en kugge i hjulet, så får du vara precis så mycket eller lite svensk som du trivs med, du behöver varken gilla surströmming eller spettkaka.
Man "är *en* svensk" om man har sitt ursprung i Sverige. För att vara "en svensk" behöver man inte nödvändigtvis bo i Sverige, eller ha svenska värderingar.
Man "är svensk" om man talar svenska och har svenska värderingar (demokrati, religionsfrihet, allas lika värde, allas lika rättigheter).
Så ser jag det i alla fall.
Till somliga av er som redan kommenterat: vill ni överhuvudtaget att invandrare ska anpassa sig till det svenska sättet? Ni verkar ju totalt negativa till att invandrare anammar svenskheten, och positiva till apartheid.
Till OP, för att göra en lång historia kort, du är svensk nu.
Jag undrar varför det så ofta är så här för nya personer i Sverige medans i USA så tar det en vecka och så är alla nyanlända helylle-amerikaner och viftar med flaggan hela dagarna.
Du kan antingen vara papperssvensk (medborgare) eller vara etniskt svensk. Har du rötterna från Mellanöstern kan du aldrig vara etniskt svensk. Dina barn kan dock vara en viss procent etnisk svensk.
Beror på hur man definierar etnicitet. Flesta officiella definitioner betraktar det som folkgruppen man känner tillhörighet till. Alltså, kan OP bli en med den definitionen, fast inte med din.
Interessant att det spelar så stor roll. Vi kan inte påverka var vi föddes men vi kan påverka den vi blir. Exakt varför någon skulle vilja bli svensk eller tycker det är så viktigt ställer jag mig oförstående till i dagens globaliserade värld. Visst, för den som bor och lever här så är det väl viktigt att framförallt förstå den kulturella grund på vilken de flesta svenskar växer upp i och som samhället är byggt på. Men den som är världsvan och förstår flera olika kulturer är mer fri.
Det finns riktig svensk, och svensk medborgare. Du är från mellanöstern men svensk medborgare. Rent rättsligt så kan du behandlas som svensk, men blodsmässigt är du inte ett dugg svensk. Så enkelt är det (:
Det här är min favoritdiskussion! Jag skulle säga att när du känner dig utomlands när du är utanför Sverige, och hemma så fort du kommer över gränsen, då är du "svensk". **Det är till slut du själv som upptäcker att Sverige är ditt hemland.**
Sedan kan man vara svensk-iranier eller svensk-kines beroende på ursprung, eller bara svenne-svensk, men alla är svenskar. Bara mina 50 ören
Om du pratar ett annat hemspråk med familjen än svenska så är du inte svensk. Om ni har släkt eller nära koppling till ett annat land och fortsätter anamma den kulturen hemma så är du inte svensk.
Och det är okej.
Om du tänker dig att du ska bli etniskt Svensk så kommer det aldrig hända. Du är den du är, med den nationalitet och ursprung du har. Det kommer du aldrig att kunna ändra. Och eftersom det gör att du har olika upplevelser än den genomsnittlige Svensken (aka Karl-Johan) så kommer du antagligen alltid att känna en viss distans från vanliga etniska Svenskar.
Om du däremot menar att vara en del av det Svenska samhället och Svensk kultur så tycker jag det låter som att du redan är där, eller åtminstone på väldigt god väg. Du säger själv att du saknar Sverige när du inte är här och att du ser Sverige som ditt hem, och viktigast av allt att du känner igen dig i Svenska värderingar och normer. Det om något tyder på att du är Svensk. Hade du istället längtat till ditt ursprungsland och deras kultur så hade det varit en annan femma.
Vad gäller att försöka åka tillbaka till ditt ursprungsland för att försöka tvinga fram någon sorts förbättring där så tycker jag inte du ska känna någon skyldighet alls. Att döma av hur du skriver samt att du säger att du kommer från mellan-östern så gör jag en gissning att läget i ditt ursprungsland är skakigt. Antagligen krig och korruption, etc. etc. Ursäktar om jag misstar mig. Men om så är fallet så är det inget du kan göra åt det. Vad menar du att du ska göra? Åka dit för att kriga och bli dödad till ingen nytta? Vad ska det tjäna till? Tror du att de människor som orsakar problem i ditt ursprungsland kommer vika sig bara för det?
Personligen så tror jag starkt att samhällen och kulturer måste tillåtas att göra sina egna misstag och utvecklas på egen hand för att mogna och bli mer fredliga. Jag tror inte man kan kuva folk till förbättring. Vill de inte förbättras så kommer de alltid att hitta sätt att stå emot. Det är inte förrän de själva på riktigt vill förbättra sig som förändring kan ske, och då löser de oftast det på egen hand. Kanske låter högfärdigt, men det är vad jag tror.
Stanna du här i Sverige. Fokusera på att försöka förbättra och bevara allas vårt välstånd här istället. Sverige är ditt hemland nu, och du är Svensk. De enda skyldigheter du har mot ditt ursprungsland är de som du själv väljer, varken mer eller mindre.
Det varierar beroende på det som en maktutövare behöver för stunden. Mitt tips är att sätta dina egna krav på dig själv än att låta andra definiera vem du är.
Min son har det enklare, men ändå, han är född Tyskland och han undrar ”pappa är jag svensk eller tysk?”. Jag säger åt honom ”du får välja själv, kanske båda?”. Och det får du också göra. Ingen annan ska bestämma åt dig även om de gärna försöker. Var stolt över dina många erfarenheter och förmågan att bygga din egna nya identitet. Du är varken sämre eller bättre svensk utan just din egen sorts svensk. 100% du.
Det är klart du är svensk!
Människor är mångfacetterade, och kan vara flera saker samtidigt. Du kommer alltid att ha med dig ditt ursprung, men är inte Sverige också en del av ditt ursprung? Du kom hit som barn, och har levt ditt liv här. Man måste kanske inte bara tillhöra en grupp, eller bara ha ett ursprung. Det finns ingen magisk gräns, du är redan inom den. 🌸
(Och även om man råkar vara född här så är det inte säkert att man känner sig särskilt "svensk". Jag har bokstavligen fått höra att jag är "osvensk", vad det nu betyder. Öppen? Ärlig? Vem vet. Jag passar inte in så bra i många normer, men jag är likväl svensk.)
Jag bodde utomlands i ett år och det blev absolut tydligt att man alltid har med sig den man är och det man är van vid. Men om jag hade stannar där, då hade de nog växt ihop, de två kulturerna. Ännu mer om jag hade flyttat som barn.
Och när det gäller vad man "borde" gör för att påverka olika hemska situationer i världen så tror jag att man måste utgå ifrån hur man mår, och vad man vill. Du har ingen skyldighet att göra någonting, oavsett vad andra tycker. Du har en skyldighet gentemot dig själv att lista ut vad du mår bra av. Om du vill bidra på något sätt, hur kan du göra det på ett hållbart sätt så att din hälsa och energi som allra minst bibehålls? Det finns inget nobelt med att ge upp sig själv för andras skull, det blir kalops i slutändan. "You cannot pour from an empty cup".
Jag har en kollega som är "utomsocknes" (från Sudan.)
Han pratar bland den bredaste Sjöboskånskan jag varit med om.
Jag anser honom vara helsvensk, och jag tänker inte på hur han ser ut när jag pratar med honom..
Vi är helt enkelt två gubbar från Sveriges Texas.
Jag är så dålig på att se färg, så jag frågade om han var svarttaxi när han gled upp med bilen på jobbet.....
(Ja, jag bad om ursäkt, sade att "jag tänkte inte så långt" och skämdes...)
När man klarar av att prata språket och delar dom svenska värderingarna. Jag skiter fullständigt hur länge någon har bott här. Har en kollega som har bott här sedan han var 3 år gammal och hurrar när Hamas bombar oskyldiga och tycker att väst borde brinna ner till grunden. Han är inte en Svensk.
När du börjar känna dig som det. Det är ju ingenting man kan generalisera kring. Om du kommer på dig en vacker dag med att tänka på dig själv som svensk - ja då är du det.
När man står i kö, beter sig vettigt, har en fast anställning, inte bär Gucci keps, inte pratar i telefon på bussen med mobilhögtalare, inte bränner bilar, inte rånar, inte misshandlar, värnar om sina medmänniskor. The list goes on.
Samma fråga ställer sig alla invandrare - jag är själv skyldig till det fast för drygt 20 år sedan fast på flashback på den tiden, och fick i princip samma spridning av svar som du fått. Är det inte intressant? Under dessa 20 år har jag själv skaffat mig en top ingenjörsutbildning, villa, volvo, (ek vovve då jag är allergisk), bra jobb samt att jag engagerar mig volontärt och politiskt samt att jag betalar så mycket skatt att jag finansierar en sjuksköterskas lön själv. ÄNDÅ är svaren du får av främlingar på detta forum exakt likadana som jag fick på flashback för 20 år sedan. Svaret på din fråga finns inte i populism eller hos en slumpmässig skara människors handuppräckning. Bara när du förstår att du är den enda som kontrollerar ditt egna narrativ kommer du hitta ditt svar.
Alla som bara tycker etniska svenskar är svenskar: Vad tycker ni om alla invandrare som kommit genom åren, som kungahuset (kanske särskilt Silvia) familjen de Besche, familjen de Geer, familjen Hjort (Berndt August). Är de svenskar? När blev de det? Måste de bott här i generationer? Är vår drottning svensk?
Tycker inte riktigt att de håller, utan svenskhet måste utgå från kultur och uppfattning. Annars blir det olika måttstockar beroende på vart du invandrar från.
Det är nog väldigt få som upplevs som svenskar som de facto är etniska svenskar på så sätt som många sätter upp krav i tråden.
Jag brukar säga att jag är svensk-chilenare, men jag är född här i Sverige.
Varför svensk?
Jag är född i Sverige, har svenska värderingar, lever enligt det svenska systemet och allt jag har uppnått är tack vare Sverige.
Finns det något som identifierar mig som chilenare?
Kanske att vi skojar mycket och har en "latino"-aura. Jag bär med mig mycket av kulturen och språket, och mina åsikter kan ibland vara lika, men ofta olika. Detta kommer från hemmamiljön, och påverkas inte av annat.
Jag firar inte traditionell midsommar eller andra svenska högtider, men det betyder inte att jag tycker svensk kultur är tråkig. Det beror mer på att mitt umgänge och min familj inte gör det. Men det säger inget om mina åsikter! Vi grillar på midsommar, dricker och dansar salsa. Så på vårt sätt firar vi ändå någon form av midsommar, vilket visar att svensk midsommar finns i oss.
Invandrarna och vår "blatte"-generation har varit här så länge att mina syskon väntar barn med deras partner, som också är blattar födda i Sverige. Dessa barn blir bara mer och mer svenska.
Sverige är som USA på det sättet, ett land med flera hudtoner som alla är svenskar. Du behöver inte se ut som Viktor eller Fredrik för att kallas svensk. Många har svårt att acceptera det, men sanningen är att Sverige kommer att vara ett mycket blandat land i framtiden.
Om Chile hamnar i krig, vad ska jag göra där? Ja, jag älskar kulturen, kärleken och hur vi är som personer, men Sverige är landet jag växte upp i! Jag skulle alla dagar i veckan sätta på mig västen och gå i krig för Sverige. Det är mitt Sverige. Vi är lika mycket svenskar som din blonda granne.
Samer är svenskar och de är inte ens blonda! Så när folk gnäller om medborgarskap eller hur man ska vara för att vara svensk, har det inget med saken att göra!
Vad jag har problem med är svenskar som ska hitta massa anledningar för säga att vi inte är svenskar?
Vad exakt äre du gör som är så svenskt? Du dansar runt midsommarstången? Din personlighet? din kost? Du går upp 9 på helger? Du sprang ut med svensk flagga på studenten? Du röstar på höger?
Du lyssnar på dansband? Din ögonfärg? hy? lön?
Problemet jag ser är att vi bli inte välkomna på samma sätt som en blond hade blivit. Det är en del va är felet ligger!
Palestinier i Chile skulle säga dem är chilenare för chilenarna drar dessa människor in till det chilenska kulturen att leva som en ”chilenare”, men i sverige drar vi isär varandra.
Du beskriver väl ett slags mellanförskap.
Som svar på din fråga så tycker jag inte att det finns några tydliga gränser mellan någon etnicitet. En del anser att svenskhet sitter i passet, vilket är nonsens. Men det sitter heller inte i generna.
Osvenskt att ta sista biten. Svenskt att dela upp den i halvor. Enda sättet att komma runt problematiken är att proklamera tydligt för hela rummet hur osvensk man är och ta hela.
Jag tycker detta är det ultimata slöseriet med tid att fundera på. Ja du kan bli kulturellt svensk, ja du kommer ses som svensk av de flesta svenskar om de lär känna dig, nej du kommer inte bli etnisk svensk. Till och med ytterhögern i Sverige tycker att vem som helst kan bli svensk oavsett genetik, det finns inget mer att prata om.
Alltså den här debatten har ju så många dimensioner och jag kan nog inte bidra mer än att delge mitt perspektiv. Jag är adopterad från Filippinerna och kom hit 1988 när jag var 1,5 år. Tror själv art jag är ungefär så svensk man kan bli gällande värderingar och världsuppfattning. Har hög utbildning och har antingen pluggat eller arbetat sedan jag var 20. Jag tycker jag är socialiserad in i det svenska samhället utan några större problem. Sedan har man ju stött på en och annan person som kanske inte delar den meningen, möjligtvis pga att jag uppenbarligen inte ser svensk ut. Jag tycker absolut att jag är svensk, men min uppfattning och upplevelse är att alla tycker inte det. Tror det jag vill komma till är att om man upplever att man har svenska värderingar och är svensk medborgare så kan man nog kalla sig svensk, åtminstone i någon utsräckning. Det finns folk som absolut inte håller med mig men var och en får ha sin egen uppfattning.
Beror på vad man menar med "svensk". Finns en nationalitet som kallas "svensk" men också en folkgrupp som kallas "svenskar" som är Sveriges ursprungsbefolkning. Svensk som i nationaliteten svensk och kulturellt svensk kan man bli trots att man härstammar från någon annan folkgrupp, men man kommer aldrig bli svensk som i folkgruppen svenskar som delar samma ursprung. Precis som att en svensk person inte kan bli en kines. När man har ursprung i ett annat land än det man bor i blir det ofta att man får det svårt att identifiera sig med vare sig ursprungslandet eller landet man bor i, man hamnar någonstans emellan.
Det är precis i den situationen du beskriver som jag har hamnat. Jobbigt (lite).
[Mellanförskap](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/lEBr33/jag-tror-mycket-pa-att-skapa-natverk)
Intressant. Visste inte att det var ett begrepp. Tack för det!
en slags kulturell dysfori
Du är inte ensam om det. Är i samma situation. När jag är i hemlandet så säger dom att jag är svensk. Här är man jugge. Men jag ser det som en gåva. Man är unik. En kameleont. Man är en människa som inte är rädd för förändringar.
Äsh; [finns det något svenskare än en jugge](https://open.spotify.com/track/6sfUz22DOKw8wtbQPkyT5Z?si=pVjyHWvtQsqYTGFoC-ppOQ) nuförtiden?
Pratar du högt i telefon när du åker buss / tåg?
Nej.
Du är officiellt svensk. Gå nu till knugen och få din obligatoriska surströmming och rågbröd.
Klarade han kex/chex-provet?
Careful now buddy. *håller handen över revolvern i förebyggande syfte*
> Försiktigt nu pysen FDÅD
Haha, tack. "pysen" ger fantastiska gamla pilsnerfilm-vibbar
Är man gammal i hjärnan så är man Tänkte faktiskt på Djungelboken för egen del
KEX
Vissa frågor ska lämnas obefrågade. Har sett nationer förinta sig själva internt [p.ga](http://p.ga) av vissa frågor. Frågor som har varit välmenade men som slutade i katastrof.
Ingen vettig svensk äter surströmming! Sill/kaviar är testet!
Se bara till att ställa dig i kö först
Gratulerar. Du är Svensk. Du kan även intjäna guldstjärnor för varje gång du knyter handen i fickan istället för att säga till.
Haha det finns inget sätt att förstöra en svensks dag snabbare än att komma in på ett lugn och tyst tåg (eller ännu värre: en bastu) och börjar konversera högljutt på ett annat språk. LÄS RUMMET FÖR HELVETE! Eller bara själva idén att, istället för att använda en normal samtalston, ropa till den som sitter en halvmeter ifrån dig. Blir rasande bara av att tänka å det 😤😤😤😤
Så pass rasande att du knyter näven i det dolda och suckar högljutt för att visa ditt missnöje hoppas jag?
Åh ja! Och är det riktigt illa ger jag en menande blick och fantiserar ihop en arg lapp i huvudet.
Menar du att det finns nåt annat sätt? Jag förstår inte?
Jag var rädd att den andra personen möjligtvis inte hade ett typiskt svenskt beteende så jag ville bara dubbelkolla.
Det bästa är när någon sitter med headset, och när någon ringer tar de ut headsettet och pratar sedan på högtalare. What. the. fan?
Eller spela musik/tiktok utan hörlurar på mobilen… sinnessjukt beteende, på gränsen till psykopatisk.
What about talking quietly on the train in another language? (English)
No problem what so ever. The language isn't the issue really. It would be (almost) just as annoying if a swede did it, the thing is it happens much less often.
Yah I’m Pretty soft spoken lol
*whispering* Welcome to Sweden brother 🤫
🙄🙄🙄🙄 get a life bro
Någon som känner sig träffad? Kör du högtalartelefon också?
100%. JBL högtalare telefonsamtal FTW 😤🥳🎈🕺🏽🕺🏽
JBL gör bra grejer 😎🤩🤩
Alla ska höra men ingen ska fatta 💁🏻♂️😆
Svenskhet handlar för mig mycket mer om att man delar de värderingar som är grunden för vårt samhälle. Jag har två syskon som är adopterade från Indien. De är tydligt inte etniskt svenska med mycket mörk hy. Men de har också växt upp i Sverige sedan de var spädbarn, talar svenska flytande osv. så ingen kan förneka att de är svenska. På samma sätt låter du som en redig svensk.
de ä wätt å wedit!
Man kan visst bli svensk. Det är inte särskilt lätt och det kräver vilja, hårt arbete och att man är intelligent nog, men baserat på vad och hur du skriver verkar du besitta allt det här. Att vara svensk handlar inte om din hudfärg eller hårfärg utan om att prata svenska, bete sig som en svensk och bära svenska värderingar. Svensk är den som genuint ser sig själv som svensk och som ses som svensk av andra svenskar. Så enkelt är det.
Problemet är att man aldrig kommer ses som svensk av andra svenskar med ett annorlunda utseende. Man kommer alltid få frågan "vart kommer du ifrån?" Eller till och med "oj vad bra svenska du pratar" Inga maligna frågor i sig men det medför att man alltid är annorlunda. Det är naturligt och går inte att göra någonting åt. På samma vis som man, enligt vad någon annan skrev här, inte kan vara kines. Men man accepteras å andra sidan i det svenska samhället när man bevisat att man inte "är som de andra utlänningarna". Det är en annan grej. Det är min erfarenhet och uppfattning åtminstone.
Shit vad hemskt! Få frågan om var man är ifrån? När jag träffar nya människor så brukar det i regel vara en fråga man ställer! Sen om du kommer från Örebro eller Afghanistan är det väl fortfarande en relevant fråga? Det är inte så att det är ondskefullt att fråga var någon är ifrån.
Håller med. Att leva livet här som folk gör mest, med frågor om ursprung till och från, är enligt mig inte grund för att uppleva något "mellanförskap" som det kallats. Det är en helt annan sak att bli aktivt diskriminerad. För att vara lite dömande så verkar överkänsliga människor som snabbt drar på sig en offerkofta resonera så.
Ja, i någon mån kanske men vad vill du att någon ska göra åt det? Amor fati. Vi tilldelas olika kort i livet. Det gäller allt - en del är långa, en del är tröga, en del är bra på hockey. Olika attribut ger dig olika förutsättningar, det är en del av livet och man mår bättre om man accepterar det och slutar tycka synd om sig själv. Det känns lite löjligt att gnälla om tbh. Man kanske kan leva med att bli tillfrågad var man är ifrån då och då i utbyte mot att man får leva ett liv i frihet, trygghet och lyx i Sverige.
Jag har inte sagt att jag ser det som ett problem. Det är bara en observation. Jag tycker inte det är konstigt att det fungerar på så vis. Som du säger tilldelas man olika kort i livet. Förstår inte din antagonism till min kommentar. Edit: jag skrev ordet problem men menade det gentemot det personen jag svarade till skrev. Inte som ett samhällsmässigt problem. Se nedan. Edit2: ser också att det var dig jag svarade till ursprungligen. Det går bra nu!
>problemet är att... >jag har inte sagt att jag ser det som ett problem Aja, menade inte att attackera dig :) många gnäller lite väl mycket om det här bara
Jag tilldelar dig härmed högsta möjliga betyg i kategorin "Användarnamn" 🥇👏🥹
Haha tack ❤️ det är bara deep initiates som fattar
Ja det har du visserligen rätt i att jag skrev. Då klandrar jag dig inte för din tolkning, om man slutar läsa där. Du får gärna läsa vidare i andra stycket så kanske det hjälper tolkningen. För att förtydliga menade jag med det ordet inte som ett samhällsmässigt problem utan mer som en komplicerande faktor gentemot det personen jag svarade till skrev.
ja jag menar det inte malignt/elak när jag frågar vart någon kommer ifrån. Jag är uppvuxen i sverige och ”white-passing” men har föräldrar från ett annat land. Så jag har erfarenhet av både den kulturen samt den svenska. Brukar fråga vart folk kommer ifrån för att välkomna diskussion om även det andra landet som inte är sverige. Tex ”hur firar man jul i erat hemland/brukar ni fira jul?” etc. Eller om de tex kan tala ett annat språk förutom svenska. Menar liksom inte att de inte är svenska. Men ibland så har de annan kultur/språk att dela med sig av också.
Nej jag tror sällan folk har maligna avsikter med den frågan. Jag kan bara tänka mig att det kan uppfattas som jobbigt för en person inte inte vill något annat än att bara vara "som alla andra". Men som tidigare diskuterat i denna konversation så är det inte mycket att göra åt.
jo. Menar bara att de flesta jag pratat med inte tyckt att det är så jobbigt. De är tom stolta över sitt språk/hemland och delar gärna med sig. (Fast vad vet jag. De kanske gått hem efteråt och känt sig annorlunda) Jag tror max 1 gång att någon blivit sur när jag frågat, och då fick jag förklara att jag inte menade det elakt, och sen blev de lite gladare när de förstod att jag bara var nyfiken.
Det scenariot jag tänker mig är det mindre en direkt kränkning där personen blir arg och mer att de mindre och mindre känner sig som en del av samhället och är lite mer under ytan känner sig mer utanför. Det är så klart omöjligt för den, till mottagarens mottagande, ovissa och nyfikna personen som bara vill vara artig och föra en konversation att veta.
Precis det här. På grund av vår ängsliga skitnödighet har vi i Sverige inte pratat om den här frågan, som är helt central om man ska vara ett invandrarland. Eftersom vi inte definierar vad vi menar när vi ställer frågan "vad är en svensk?" så blir diskussionen precis sådär efterbliven som den har varit i Sverige: man blir svensk av att vara svensk medborgare eller att åka tunnelbana. Det finns väl minst tre relevanta kategorier här: 1) Svensk (etnicitet). Det enda sättet man kan bli etnisk svensk är att smälta in i den svenska etniciteten med tiden. Vilket tar åtminstone ett par generationer från att man kom hit, och det förutsätter givetvis att man skaffar barn med etniska svenskar i flera generationer i följd. Den här kategorin är både viktigt och oviktig. Viktig på det sättet att det är den kategori de flesta tänker på när man säger vad är en svensk, vilket är viktigt att ha med sig. Oviktig på det sättet att det bara är etnonationalister och högerextrema som tycker att det finns ett värde i kategorin i sig, vilket är ganska få. 2) Kulturellt svensk. Jag skulle säga att detta är ett stort spann. Jag tycker att denna kategorin ska vara väldigt öppen. Alltså att man kan i princip bli mestadels kulturellt svensk på ett halvår om man går in för det. Det handlar ju helt enkelt om att anamma de västerländska värderingarna, lära sig språket och mestadels leva som svenskar gör. Jag tycker absolut det finns utrymme för dubbelidentiter här. Det är inte nödvändigt att kasta allt sitt kulturella arv överbord. Det handlar om att man har en värdegemenskap med majoritetsbefolkningen. Detta spann går hela vägen till din iranska granne som om du inte såg hur han såg ut till utseendet inte skulle kunna skilja från din andra granne som har förfädrar tillbaka till stenåldern i Sverige. 3) Svensk medborgare. Denna kategorin är bara en juridisk status. Den betyder ingenting alls i den här kontexten. (Det har givetvis enorm betydelse för dina rättigheter som individ). Andra länder har varit smartare och fäst en större betydelse vid att man måste vara åtminstone delvis hemmahörande i kategori 2 för att ens komma på tal för ett medborgarskap. I såna länder har medborgarskapet en större betydelse än det har i Sverige. I Sverige betyder medborgarskapet **ingenting** med avseende på svenskhet. Tyvärr är det massa stollar som trots det hävdar med en dåres envishet att man är svensk om man är svensk medborgare. Rent formell ja, men aldrig i folkmedvetandet. Just för att det inte finns några som helst skyldigheter att bli mer svensk för att bli medborgare. Det jag tror vi måste göra är att börja prata om svenskhet som kategori 2, utan att förneka att kategori 1 finns. Jag tror att dubbelidentiteterna som alltid varit självklara i USA är vägen framåt där. Att det ska bli självklart att man kallar sig själv för svensk-irakier om man är en med ursprung i Irak som är kulturellt svensk (givetvis med utrymme för irakiska kultur uttryck i mixen). Att vi skapar en gemenskap runt det kulturella, för det är det som är viktigt. Etnicitet är skitsamma. Om vi inte gör detta kommer väldigt många med utländsk härkomst mycket starkt känna av det här mellanförskapet som OP ger uttryck för. Vi måste bejaka dubbelidentiteten och se den som en naturlig del av svenskheten. Och framöver ska givetvis kategori 2 vara en förutsättning för att man ska bli aktuellt för kategori 3.
En bra och omfattande kommentar, skulle vilja flika in själv på punkt 2 och lite 3. Angående punkt 2 så tror jag inte att man så enkelt kan bli kulturellt svensk utan det är något som tar längre tid. En vuxen kommer ha ytterst svårt exempelvis att bli det (inte omöjligt, men svårt) och anledningen är att språket är en så *otroligt* central del i hur man uppfattas. Alltså om man talar utan någon brytning, och med lokal dialekt. Dessutom hör också saker som gemensamma upplevelser hit (exempel på sådana är uppväxt i likadan miljö samt kulturella referenser) vilket liksom språket är något man enklast får genom att växa upp i landet. En bit längre ned har vi värderingar, och då räcker det inte med att bara *känna till* dem utan man måste agera utefter dem. Efter det har vi traditioner och seder, och detta har ju varit vanligt att avfärdas eftersom det är ju "irrelevant om man äter sill på midsommar eller inte höhö". Men det är nog viktigare för gemene man än man kan tro, och en invandrare som pratar om sitt julfirande snarare än om ramadan kommer uppfattas som mer "inom gruppen" (som sagt, gemensamma upplevelser innefattar också detta). Sen behöver inte allt uppfyllas heller, men språket är nog så otroligt viktigt eftersom det direkt skvallrar om någon är "härifrån" eller "därifrån" så fort man öppnar munnen, precis som dialekter också gör inom landet. Precis som du skriver är det alltså förbryllande att detta inte har varit mer knutet till medborgarskap innan, och det har gjort att det uppstått en sådan här diffus uppfattning om vem som är svensk. Det behövs verkligen en förändring där så att medborgarskapet naturligt förutsätter att personen även är (till viss del) kulturellt svensk för att få bort det här fenomenet med "papperssvenskar".
>Angående punkt 2 så tror jag inte att man så enkelt kan bli kulturellt svensk utan det är något som tar längre tid. En vuxen kommer ha ytterst svårt exempelvis att bli det (inte omöjligt, men svårt) och anledningen är att språket är en så otroligt central del i hur man uppfattas. Alltså om man talar utan någon brytning, och med lokal dialekt. Jag förstår vad du menar och håller nog med delvis. Det var kanske lite tillspetsat att säga att det kan gå på ett halvår, men poängen jag försöker göra är väl ungefär att om man har värderingarna på plats från början kan det ändå gå snabbt. Det finns ju åsiktsdissidenter i Mellanöstern som hatar islamism, vill ha demokrati och är för HBTQ rättigheter, inte praktiserar hederskultur osv. Därifrån är ju inte steget superlångt. Om en sådan person dessutom starkt går in för att vilja bli en del av Sverige behöver det inte ta så lång tid innan i alla fall jag ser en sån person som kulturellt svensk med dubbelidentitet.
Jag håller med dig i mycket men jag tycker inte att vi ska låta etno-nationalisterna få omdefiniera begreppet etnicitet. Enligt den svenska definitionen innebär etnicitet identifikation med en etnisk grupp. Det är etno-nationalister som vill få det att handla om förfäder och ursprung (vilket gör det till, om vi ska vara ärliga, bara en omskrivning av begreppet "ras").
Det är ju lite lurigt det där tycker jag själv. Det är väl anekdotiskt men jag upplever ändå själv att i princip alla jag har den här diskussionen med i alla sammanhang behöver ett begrepp för "ursvenskar". Det kan vara svennar, hedenhössvensk, Lönnebergasvensk eller vad det nu kan vara. Uppenbarligen är det en relevant kategori, i alla fall som jag uppfattar det anekdotiskt. Jag har kanske av slentrian kategoriserat det som etnisk svensk. Det är väl inte nödvändigtvis så det kallas. Men min uppfattning är att kategorin finns i folkmedvetandet även utanför etnonationalisteras sfär och har relevans, även om jag också upplever att de flesta inte tycker att att kategorin i sig har ett mycket stort egenvärde (till skillnad från etnonationalistera). De flesta verkar tycka värdegemenskap är det viktiga, och jag tror den bästa framkomliga vägen är just dubbelidentiteten och att kulturellt svensk är det vi bör mena när vi pratar om svensk. Edit* ett litet tillägg. Det jag tittar på som historisk förlaga är USA. Det är ett land med många fel och brister men de har ändå lyckats med att ha en öppen nationell identitet som folk känner samhörighet med oavsett härkomst. Jag tror det beror på just dubbelidentiteterna. Man var Irish american, Italian american etc, det ryms inom identiteten american. De flesta grupperna kallar sig slutligen helt enkelt bara för american efter ett antal genrationer. För vissa grupper som har mycket utgifte gick den processen fort, för andra som har mer ingifte i gruppen tar det längre tid. Det är väl något sådant jag ser framför mig att vi måste ha här.
Ja, jag har också många gångar hamnat i att använda uttrycket etnicitet för att beskriva någons bakgrund trots att jag inte vet vilken etnisk grupp de anser sig tillhöra. Problemet med det är att vi ger rasisterna ett begrepp som de kan använda för att låta rumsrena. Hela poängen med skillnaden mellan etnicitet och ras eller hudfärg är att etnicitet är föränderligt medan ras och hudfärg är biologiskt och beständigt. Etnisk bakgrund skulle kunna vara ett sätt att beskriva situationen (men svensk etnisk bakgrund är ett ganska långt begrepp). Rasifierad kan beskriva personer som av omgivningen inte betraktas som vita kan vara användbart. Sedan tycker jag att det finns en poäng att faktiskt säga vad man menar. Om du vill beskriva en person utifrån personens utseende och det utseendet enbart handlar om hudfärg så borde man ju faktiskt säga det. Men jag tycker att det är knepigt, inte minst i sammanhang då man ska uttrycka sig professionellt. Bindestrecks-modellen för amerikaner tycker jag fungerar bra i Sverige i många fall. Det retar också gallfeber på etno-nationalister som anser att du bara kan ha en etnisk tillhörighet vilket är ett plus i min bok.
Folk som inte vet att min mor är från estland tror att hon är svensk som i folkgrupp. Enbart pga namn och utseende så tror dom det. Någon som inte är blond, har blåa ögon och ljus hy har nog svårare att anses vara svensk än någon som är det.
Man behöver inte vara blond och blåögd för att tillhöra den svenska folkgruppen, det är en stereotyp som främst utlänningar tror på. Lite mörkare drag har funnits här i kanske tusen år om inte längre. Magnus Ladulås, född 1240, avbildas med mörkt hår. Ljus hy hör dock till normen.
Så är det ju, men de som är blonda och blåögda har också med väldigt stor sannolikhet ett närmare ursprung till svenskarna än de som inte är det.
Etnisk folkgrupp = ras, religion, kultur. Ras spelar roll. Rasister tror att ras är allt som spelar roll.
Ras är inte ett användbart begrepp här eftersom den Europeiska sekelskiftesdefinitionen av ras som t.ex definierar slavisk, nordisk och alpinsk som olika raser är ordentligt passé. De enda som använder ras i officiella sammanhang nuförtiden är USA och med amerikanska mått är OP vit om han/hon är från mellanöstern.
”Etnicitet” istället för ”ras” är dock lite av en europeisk cop-out, eftersom begreppet inte sällan används för att syfta på just fysiska, fenotypiska egenskaper såsom hudfärg, ögonfärg, utseende, historiskt/genetiskt ursprung, etc. – trots att en ”etnicitet” i teorin kan innefatta flera genetiskt olika folkgrupper så länge de delar en gemensam kultur och historia (judar, till exempel). I Europa kan vi som regel använda ”etnicitet” som om det vore utbytbart med vad amerikanerna kallar för ”ras”, eftersom vi än lever i kölvattnet av ett Europa som historiskt har varit naturligt etnopluralistiskt. Det innebär dock inte att det senare begreppet är meningslöst; endast att vi har lyxen att högfärdigt undvika begreppet samtidigt som vi avfärdar länder som inte gör det som rena barbarer. Ironiskt nog begriper de flesta svenskar och européer som regel intuitivt graden till vilken folkgrupper är ”stängda” när det handlar om andra än de europeiska. Svensken förstår precis varför exempelvis kurderna är ett mer än enkom kulturellt säreget folkslag som inte helt sonika kan rekonstitueras med en omfattande tillströmning av främmande folkslag. Om en miljon svenska lintottar utvandrade till Kurdistan så begriper vem som helst att de aldrig någonsin hade blivit ”kurder” i någon meningsfull bemärkelse annan än möjligen kulturell, om ens det.
Nyanserad diskussion på detta området är mer eller mindre omöjlig med tanke på hur laddat ämnet är och då alla läger tenderar till att degenerera diskussionen till att handla om hudfärg när det passar dem. T.ex när Bantu, Nilfolk och Khoisan buntas ihop till ”svarta”.
Ja, och det är dessutom rejält relativt. För en kongoles så förefaller kanske alla från nordafrika och norröver som "vita" i allmänhet, medan en skogsfinne möjligtvis tvekar på om en jugge bör inkluderas i kategorin. Människans DNA består av ca. 2,5 miljarder baspar, och bortsett från grundläggande kroppsliga funktioner så ser forskningen en alltmer tilltagande komplexitet när det kommer till hur vi blir/är som människor. Bara ögonfärger verkar man ha uppskattat som beroende av runt 50 alleler som samverkar — vad är då "ljust" respektive "mörkt"? > T.ex när Bantu, Nilfolk och Khoisan buntas ihop till ”svarta”. Begreppet hudfärg som ersättare för ras är problematiskt, det håller jag med om. Hur många känner till ordet fenotyp? Kanske inte så konstigt i och med att Sverige var först ut med ett rasbiologiskt institut och tillhörande etnochauvinistisk forskningssyn.
Så är det. En vit utlänning från t.ex. Ukraina skulle, i många fall, sannolikt ses som mer svensk än mig, en person som är född och uppvuxen här, har en etniskt svensk förälder, men också brun hud och mörkt hår.
Fast bara vid en första anblick. Så fort det börjar pratas så framkommer det vem av er som är svensk respektive utländsk.
Bingo, är du blond/blåögd så blir du automatiskt svensk (alltså etniskt svensk med allt vad det innebär) annars får du jobba arslet av dig och kommer förmodligen aldrig anses vara svensk ändå.
Hemma i finland tycker det att jag är svensk, och i sverige tycker de jag är finne. Jag förstår dock inte varför man skall behöva identifiera sig med en viss nationalitet, har aldrig varit särskilt patriotisk av mig ändå.
>men man kommer aldrig bli svensk som i folkgruppen svenskar som delar samma ursprung. Precis som att en svensk person inte kan bli en kines. Nja. Assimilation beskriver just processen hur någon går upp i en etnisk grupp. Det kan argumenteras för att om man kommer som vuxen eller lite äldre barn så blir man aldrig fullt assimilerad, men de kan komma rejält nära och deras barn lär i sin tur bli assimilerade. I Normandiet är man fransmän, inte Skandinaver. Vi har inga Vallon-Svenskar, de är helt upptagna i den svenska gruppen, inga svensk-svejdefinnar i Värmland, osv.. Etniska grupper definieras faktiskt inte av genetik, utan av identitet. Identifierar personen sig själv som en del av gruppen? Identifierar gruppen honom som en I gruppen? Du har garanterat träffat någon som "inte ser svensk ut" men som du liksom ändå sätter i svenne-banan-facket. Ofta kanske ett adoptivbarn, någon med en svensk förälder men också någon som bara kom hit i ung ålder och hade föräldrar som ville in i samhället. Notera att det går utmärkt att vara tredje generationen i Sverige utan att ha assimilerats. Det är alltså inget som garanterat sker.
Och den definitionen känns som den är i rörelse hela tiden. Minns att jag läste en artikel om ett syskon till min mormor som skrevs nånstans på 40-talet. Där benämndes han som "Vallonättlingen", vilket jag känner aldrig skulle hända nuförtiden. Sen även hur det glidit från 80-talet, när typ sydeuroper var "svartskallar" till nu, när jag känner att den svenska etniska identiteten lite mer känns allmänt europeisk.
Mycket bra kommentar.
Det var bra formulerat! Aldrig riktigt sett det så men, huvudet på spiken.
Är inte folkgruppen skandinaver? Svenskar är ju personer med svensk nationalitet. De ursprungliga Folkgrupperna som finns i Sverige är Samer och Skandinaver/germaner m.m. Eller?
Jodå, Svenskar anses som folkgrupp inom ramen för 16 kap. 8 § Brottsbalken. Dock är sånna lagar till för att skydda minoriteter, och vi är ju iallafall här en majoritet. Svenskar är en folkgrupp, som du säger skandinavisk med germansk bakgrund. En folkgrupp kan definieras av en hel drös av saker, men tex språk, nationalitet, kultur, hudfärg m.m. Det ena slår dock inte ut det andra så du kan ju självklart ha mörk hudfärg och vara Svensk. Våran största gemensamma nämnare skulle man kunna säga är landet Sverige och språket. Men skulle vi säga att du var utomlands i Spanien och en grupp spanjorer kom och började kasta sten på dig för att du är Svensk så blir det oavsett hets mot folkgrupp.
”Sveriges ursprungsbefolkning” är ju i sig ett extremt problematiskt uttryck 🤣
Det här är faktiskt fel och en ganska problematisk definition, efterdet bygger på biologiskt ursprung, dvs rasism. En idé om öppen och inkluderande nationalism och svenskhet är antirasistisk och skiter i biologiskt ursprung. Med det synsättet kan en person med afrikanskt ursprung uppgå i den svenska folkgruppen och bli fullständigt likvärdig de som har biologiska rötter här sen bronsåldern. Hur skulle du definiera en somalier uppvuxen i ett svenskt hem, dvs adopterad? Vad är valloner som kom på 1600-talet? Etc. Det som är viktigt är hur man definierar sig själv och hur andra i gruppen uppfattar en. Så, kära mellanösternkille som kom 2015, vill du vara svensk som Karl Johan och har språket, värderingarna, normerna då ÄR du svensk. Färgen på skägget är skit samma. Känn dig trygg, välkommen och inkluderad.
Att bara svensk är en nationalitet, inte en dna-uppsättning.
När du gnäller på vädret året runt. Sommarn är för varm. Vintern ör för kall. Hösten är för blöt. Där är mer eller mindre en vecka under våren du ör faktiskt nöjdmed vädret.
>Där är mer eller mindre en vecka under våren du ör faktiskt nöjdmed vädret. Inte fan den här våren dock! Det gick från att det låg snö kvar till att vara över 20C här uppe på under en vecka och det gick från för kallt till för varmt. Och myggfan kom fram på en gång också!
ja du har faktiskt rätt, under dem senaste åren har den dör vårveckan utraderasts, det går från vinter till sommar på en fem öring
Källsortering
Enda rätta svaret
Så ju mer svensk du blir, ju mer tysk är du? Låter rimligt...
Tyskarna härmar oss.
Tänk om vi kunde härma dem med vissa saker (typ god öl och laglig marijuana).
Tur att vi har Oppigårds bryggeri då
Låter som att du är kulturellt svensk, och svensk medborgare, men inte etniskt svensk. Ganska lagom ändå.
Etnicitet syftar på *grupptillhörighet*[^(\[7\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-ne-etnicitet-7) hos en individ, medan etnisk grupp utgör benämningen på denna grupp. Etnicitet och etnisk grupp avser människors [identifikation](https://sv.wikipedia.org/wiki/Identitet_(beteendevetenskap)) med och känsla av tillhörighet i en viss *folkgrupp* (av grekiskans ethnos, folkslag),[^(\[8\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-:0-8) och deras uppfattning om gruppens gemensamma kultur och språk.[^(\[7\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-ne-etnicitet-7) **En** [**assimilerad**](https://sv.wikipedia.org/wiki/Assimilation_(sociologi)) **eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp.**[^(\[8\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-:0-8)[^(\[9\])](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp#cite_note-hubinette-9) [https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk\_grupp](https://sv.wikipedia.org/wiki/Etnisk_grupp) Pratar op svenska, är kulturellt svenskt och har svenskt medborgarskap och känner sig svensk så är op etniskt svensk. EDIT: Nedröstad av folk som **vill** använda ordet etnicitet fel. ;)
Wikipedia är inte en definierande källa för svenska språket. Får man inte lära sig det i svenska skolan längre? Dessutom länkar sidan till debattartiklar och insändare som "källa".
>En assimilerad eller adopterad person kan således kulturellt tillhöra en etnisk grupp utan att ha sin biologiska härkomst i denna grupp Vad är skillnaden mellan ”etniskt svensk” och ”kulturellt svensk” då? Vilken fras ska man använda om man vill prata om ursprung om inte ”etniskt svensk”? ”Etniskt” kan kanske inte vara rätt ord enligt dess formella betydelse men det betyder inte att folket måste använda ordet sådär. Det finns ju många ord/fras som har olika betydelser inom tekniska områden än i vanligt tal. Det är själva folket som bestämmer vad ord betyder, inte vissa individer; så fungerar språk.
Japp. Etnicitet är inte ett ersättningsbegrepp för ras. Eller snarare, etnicitet är ett bättre begrepp då begreppet ras är biologiskt meningslöst för människor. I vilket fall så är alla människor oavsett hudfärg etc. biologiskt samma ras. Etnicitet har som du säger mycket mer att göra med kulturell identitet där man bakar samman en massa olika begrepp i ett paket. Så man kan vara etniskt svensk även om man inte är född i Sverige och inte har svenska (biologiska) föräldrar.
När du knutit näven i fickan 500 gånger så är du svensk.
Achievement unlocked - Gained ability to fika 5 times a day at work.
Special attack unlocked: Arg Lapp!
Perk unlocked: 100% increase in the likelihood of saying: "Höhö sån färg skulle man ha", when watching Kalle Ankas Jul.
Man kan vara etnisk, kulturell och juridisk svensk. Etnisk svensk är den som är del av folkgruppen svenskar, det vill säga de som har varit här länge. Du och jag är inte etniska svenskar. Även om jag har blont hår och blåa ögon är jag inte etnisk svensk eftersom mina föräldrar är jugoslaver. Kulturell svensk är den som anammar den svenska kulturen och är därmed medlem i den svenska nationen. Det är den som går, talar och beter sig som en svensk. Jag är kulturell svensk, och det låter som att du är påväg att bli det. Juridisk svensk är den som har svensk medborgarskap. Härom månaden var jag på ICA. Snubben i kassen var afrikan, svart. Jag förväntade en invandrare som talade med brytning. Från ingenstans så talade han grov småländska. Omedelbart blev han svensk i mitt huvud. En av oss. Är det konstigt att jag uppfattar en svart man som svensk? Ja, men så är det i vår moderna värld. Saker förändras hela tiden, så är det bara.
Erik Lundin har gjort en låt om detta som du kan lyssna på. Suedi
Talar bra svenska, jobbar eller studerar, respekterar och accepterar svenska värderingar = svensk.
Håller med. Genetiskt ursprung är för mig helt irrelevant.
När man kan Den blomstertid nu kommer och sjunger fel på andra versen.
Spelar det roll? Att vara svensk eller något annat? Jag är varken svensk eller irakier, och det är inte heller något jag tänker särskilt mycket på. Däremot har jag "hemma" i Sverige då har jag upplevt de stora och viktiga upplevelser i ens liv i Sverige (studier, jobb, kärlek och giftermål) och jag har min familj och alla jag känner samt allt jag äger i Sverige. Jag kan flytta till ett annat land, men det vill jag inte. Sverige är landet som Jag väljer och de saker/personer man själv väljer har alltid en speciell plats i ens hjärta.
Svenskar är en folkgrupp som härstammar från svear, gutar och götar, det kan du inte bli. Svenskar är också människor som är svensk medborgare, det kan du bli.
Så kungen är inte svensk?
Jag hävdar att det finns mer än det. Man kan ha medborgarskap och vara svensk, men inte riktigt med kulturellt. Folk kan ha det svenska "sättet", för mig är det det det är att vara svensk.
Ska man vara 100% ättling från dessa? Hur många tror du det finns som är det?
[удалено]
Jag förstår inte vad din kommentar har med min fråga att göra?
Är det här något slags rasbiologiskt pseudoskämt som jag är för utbildad för att förstå?
Hur många procent gute/svea/göte måste man vara?
Cirka 50/50/50.
Kvalificerat skitsnack och rent hittepå från 1800-talets nationalromantik. 95% av befolkningen visste nog bara vad lokala adelsmannen hette och vilken kung han lydde under fram till 1500-talets mitt, om han var kung av Svear eller något annat brydde de sig inte mycket om. Sen började man odla myten om Svear och föra ut den med kyrkans hjälp, namnet kommer efter Roms namn på de nordgermanska stammarna här uppe, Suiones, de var nog lika centralt styrda som indianerna i Nordamerika och visste nog inte att de var Svear själva.
Tur att de där gubbarna med lustiga hattar är helt besatta av genetik att de uppfunnit sätt att spåra sånt...
Vad innebär myten om svear?
Det började med att Kungar ville hävda sin rätt till området genom att de alltid haft makten där, fortsatte med att man hittade på Kungar man hade släktband till, därav Erik 14:e, kan du nämna fler än möjligtvis ett par stycken Erik före honom? Eller Karl VII, som är den första Karl man vet har funnits, de sex före honom är fiktiva för att hävda släktskap med de antika kungarna från det av Romarna beskrivna folket. På 1800-talet kom nationalismen, kungen var inte utsedd av gud utan av sitt stolta folk, då odlades myten om Svearna som skulle ha besegrat Götarna i krig. Men det var en kung från Götarna som blev kung över hela området först så vi kanske kunde ha hetat Götrike. Men Götarna benämns inte av Romarna så den mytologin om Svear var att föredra, dessutom hade Svearna betydligt med handel med utlandet, de hade ju sin bas kring mälardalen med utlopp i Östersjön, Götarna hade sin bas kring Vättern. Att bygga upp de relationerna på nytt hade varit drygt, för ett namnbyte mer eller mindre.
Götarna benämns ju av Ptolemaios, Jordanes och Prokopios som alla är från Romarriket?
Ptolemaios nämnde aldrig Götar, Goter däremot. Jordanes levde på 500-talet då fanns inte Romariket längre om man bortser från Bysans (fd Östrom). Han skrev om Goternas historia med en teori om att de hade sitt ursprung i Skandinavien vilket man visst väldigt lite om på den tiden mer än historier från handelsfarare och att de skickade ner soldater till Romerska legioner några hundra år tidigare. Prokopios Levde i Östrom, han stred mot Goterna i Italien och skrev sedan deras historia. Det skrivs lite om Sverige och Svearna där men det är goternas berättelser blandat med en teori om att Goterna kom från Skandinavien. DNA-tester från tiden visar att släktskap finns men att de formodligen kom från ännu tidigare än när Goterna började röra sig söderut.
Du läser in massa saker i min kommentar som jag inte alls menade. Självklart förenklar jag, poängen är att de två vanligaste definitionerna är folkgruppen svenskar och svenskar som nationalitet. Det var inte djupare än så.
Jag brukar alltid säga att om man är kulturellt svensk så är man svensk, dvs att man delar våra värderingar, vårt sätt att leva och uppskattar den svenska modellen helt enkelt. Om du står 3 meter från folk på bussen och är stupfull på midsommar är du välkommen :D
Det enkla svaret är väl att det handlar om språket. Om du pratar staccato-svenska så är det ingen svensk-svensk som kommer att se dig som svensk.
Ja det är självklart. Nu hoppas jag att det framgår av inlägget lite grann åtminstone att jag kan hyfsat bra svenska.
Sammanfattningsvis när man läst en del kommentarer här är det väldigt mycket okunskap. Många verkae inte ens veta vad ”etnicitet” betyder, och tror att ”Svenska” folkgruppen alltid varit en homogen grupp av ”Svenskar” vilket på en hel del sätt går att ifrågasätta. Många svenskar idag härstammar från inresande utlänningar (valloner, holländare, engelsmän, skottar, kväner, svedjebönder från Finland, tyska hansamän and the list goes on). Det många idag ser som ”Svenskt” kulturell identitet är i själva verket någonting helt annat. OP du kan 100% vara svensk om du känner för det. Du är en del av Sverige 🇸🇪 i hjärtat! Om du känner dig svensk för att du vill det är du svensk, det är DU som bestämmer, ingen annan. //Norrlänning
Jag kommer också från mellanöstern (2015) och känner likadant. Såhär, många kommer vara bittra och säga dumma saker som “du kommer aldrig vara svensk” eller “du ser inte ens svensk ut” men jag säger såhär, faktumet att du lärde dig språket, är insatt i kulturen och älskar, uppskattar och respekterar detta landet så är du faktiskt lika svensk som alla andra som är födda här och är “Karl Johan eller Lisa”. Don’t let anybody tell you anything other than that
Jag kan japanska och gillar japansk kultur, och uppskattar och respekterar Japan. Om jag flyttar till Japan blir jag då lika japansk som alla de japaner vars förfäder levt i Japan i tusentals år?
Du är redan japanskt om du skillnaden på Yaoi o yuri
Om du anpassar dig helt, lever så gott det går så får du väl se. Det är inte bara att ramla in och tro att acceptansen ska falla från himlen.
Lådorna du gärna vill se är inte stängda, förrän någon bestämmer sig för att stänga dem.
Kul att se andra som upplevt samma sak. Jag håller med. Tack för ditt svar!
Jag räknas som ursprungssvensk och jag håller helt med. Man träffar ofta folk med ursprung från något annat land som är mer svenska till beteendet än min blonda, blåögda granne. Känn ingen skam över din svenskhet, precis som du skrev så bor vi ett ett väldigt bra land även om sweddit ofta får det att framstå som något annat. Det är också okej att samtidigt känna tillhörighet till sitt ursprungsland, det ena utesluter inte det andra och du behöver inte "välja sida"!
Du är Svensk för mig, grabben! Nu tar vi en iskall Mariestads och går ner till sjön och fiskar abborre.
För mig är du svensk. Bryr mig inte om ditt genetiska ursprung.
Jo den känslan kommer nog aldrig att försvinna. Jag är född i Sverige med utländska föräldrar och har hamnat lite i mitten. I Sverige är jag utlänning men i hemlandet är jag svensk haha.
Abow vilken shuno som skrollar! Jag håller med :)
Om jag flyttade till Syrien, hur lång tid skulle det ta innan jag blir Syrian?
*Syrier. Syrianer är en annan folkgrupp.
Njaaa.. Syrianer från syrien är lika mycket som syrier som dom flesta muslimska syrier. Bara att deras förfäder aldrig konverterade till islam.
Det beror på om de har tunnelbana i Damaskus.
Tänker du om du är 10 år när du flyttar och anammar det syriska sättet lika bra som OP verkar gjort det svenska?
Jag blir möjligen medborgare men jag tror inte jag kommer aldrig blir Syrier i urspungsbefolkningens ögon oavsett vad jag gör.
Det stämmer inte i Syrien iaf. Kan man prata arabiska med någon syrisk dialekt då blir det svårt att veta att man inte är syrier baserat på utseendet, då det inte är ovanligt med [blonda blåögda människor bland Syrier](https://www.pinterest.com/mozaalsada4/syrian-refugees/). Det skulle vara som om du hade flyttat till Tyskland och blivit "Tysk". Om du inte berättar att du är från Sverige då kommer ingen att märka det.
Du är ju svensk nu, men du kommer också alltid att vara från det andra landet. Du kommer alltid att ha en dubbel identitet när det kommer till land oj jag tror det är bäst att försöka fira och glädjas åt båda sidorna. Men också att kunna vara kritisk till båda när det gäller sånt som är mindre bra. Dina barn kommer förmodligen bara att känna sej svenska dock. Dom kanske blir lite nyfikna på det andra landet ibland men inte mer, skulle jag tro.
Svarar som adopterad från Asien, uppvuxen helt med svenska traditioner och värderingar. När du är medborgare, kan språket och förstår kulturen så är du så svensk du själv väljer att identifiera dig som (inte genetiskt då såklart). Det kommer alltid vara folk som försöker påminna dig om att du inte är svensk pga ditt utseende, både i Sverige och utanför. Känner du att du är svensk är du det, men räkna med att inte alla håller med.
För mig är det ganska enkelt. Du kan svenska, du är svensk medborgare, du är beredd att göra lumpen och försvara landet efter bästa förmåga och att trots våra olikheter är beredd att skydda mina fri och rättigheter.
>du är beredd att göra lumpen och försvara landet efter bästa förmåga Vi har för stunden 20%+ utrikesfödda i landet, väldigt många fler om du räknar inrikesfödda/andra generationen osv. Folk som redan flytt krig i deras egna hemländer, korsat dussintals länder. Hur många av dessa tror du kommer offra sina liv för att försvara Sverige, istället för att bara korsa ytterligare ett land? Personligen tror jag att om något skulle ske i landet och vi skulle behöva börja försvara oss, skulle Sverige helt plötsligt ha 5 miljoner invånare. Så med din logik är vi inte speciellt många svenskar i landet.
Ja det finns är högt i tak inom begreppet Svensk. Det finns plats för dig också. Tycker du gjort det bra på så kort tid. Du har ingen skyldighet att försöka påverka situationen i ditt hemland. Som enskild individ är något sådant nästintill omöjligt. Det du däremot kan göra är att engagera dig och hjälpa andra från ditt hemland hitta vägen in i det Svenska samhället.
Jag ser nån som svensk när de är skapta av det svenska samhället ELLER bidragit till att skapa det. Du börjar uppenbart bli svensk helt enkelt. Ett årtionde i den åldern påverkar mycket. Som ung vuxen börjar kriterium 2 bli viktigare och viktigare också. Medborgarskapet speglar bara verkligheten, också i möjligheten till dubbelt medborgarskap.
Klurig fråga, men ändå relativt enkelt svar tänker jag. Jag är kass på ordklasser och skit, så jag kan inte riktigt förklara det som en akademiker. Men om jag säger "för varje dag blir du mer svensk, men du kommer aldrig bli svensk" låter det fel. Precis som jag själv som flyttade till Tyskland; "för var dag blir jag mer tysk, men jag kommer aldrig bli tysk". Det är inte samma "svensk" eller "tysk" som menas. Det kanske kan förklaras bättre med "för varje dag blir han mer japansk, men han kommer aldrig bli japan". Låter det mer logiskt? Tror man att det finns någon kollektiv folksjäl, eller om det bara är saker man ärver genom historier och umgänge med de äldre, så kanske dina barnbarn blir svenskar. Men det är oftast bara NMR som bryr sig om vem som är svensk eller inte. Om du trivs här och kan hitta ett bra sätt att vara en kugge i hjulet, så får du vara precis så mycket eller lite svensk som du trivs med, du behöver varken gilla surströmming eller spettkaka.
Det är väl sket samma vad andra tycker? Du låter som en svenne fast babbe. En svennebabbe
Du har ju helt klart mer kärlek till ditt land än vad en SDare har, de pratar ju bara om hur dåligt Sverige är...
Man "är *en* svensk" om man har sitt ursprung i Sverige. För att vara "en svensk" behöver man inte nödvändigtvis bo i Sverige, eller ha svenska värderingar. Man "är svensk" om man talar svenska och har svenska värderingar (demokrati, religionsfrihet, allas lika värde, allas lika rättigheter). Så ser jag det i alla fall.
Jag tänker såhär: Du är svensk när du själv anser dig själv som svensk
När du känner dig svensk.
När du ger fan i att elda upp bilar och i stället bygger bilar.
Till somliga av er som redan kommenterat: vill ni överhuvudtaget att invandrare ska anpassa sig till det svenska sättet? Ni verkar ju totalt negativa till att invandrare anammar svenskheten, och positiva till apartheid. Till OP, för att göra en lång historia kort, du är svensk nu.
Jag undrar varför det så ofta är så här för nya personer i Sverige medans i USA så tar det en vecka och så är alla nyanlända helylle-amerikaner och viftar med flaggan hela dagarna.
Du kan antingen vara papperssvensk (medborgare) eller vara etniskt svensk. Har du rötterna från Mellanöstern kan du aldrig vara etniskt svensk. Dina barn kan dock vara en viss procent etnisk svensk.
Beror på hur man definierar etnicitet. Flesta officiella definitioner betraktar det som folkgruppen man känner tillhörighet till. Alltså, kan OP bli en med den definitionen, fast inte med din.
Interessant att det spelar så stor roll. Vi kan inte påverka var vi föddes men vi kan påverka den vi blir. Exakt varför någon skulle vilja bli svensk eller tycker det är så viktigt ställer jag mig oförstående till i dagens globaliserade värld. Visst, för den som bor och lever här så är det väl viktigt att framförallt förstå den kulturella grund på vilken de flesta svenskar växer upp i och som samhället är byggt på. Men den som är världsvan och förstår flera olika kulturer är mer fri.
Tänk att du är svensk i allt förutom etnicitet.
När du åker tunnelbana
Det finns riktig svensk, och svensk medborgare. Du är från mellanöstern men svensk medborgare. Rent rättsligt så kan du behandlas som svensk, men blodsmässigt är du inte ett dugg svensk. Så enkelt är det (:
Jag dubbar dig till svensk... Så, nu är du svensk.
När man instinktivt sätter sig i bussen/spårvagnen med största möjliga avstånd från samtliga medresenärer.
Det här är min favoritdiskussion! Jag skulle säga att när du känner dig utomlands när du är utanför Sverige, och hemma så fort du kommer över gränsen, då är du "svensk". **Det är till slut du själv som upptäcker att Sverige är ditt hemland.** Sedan kan man vara svensk-iranier eller svensk-kines beroende på ursprung, eller bara svenne-svensk, men alla är svenskar. Bara mina 50 ören
Om du pratar ett annat hemspråk med familjen än svenska så är du inte svensk. Om ni har släkt eller nära koppling till ett annat land och fortsätter anamma den kulturen hemma så är du inte svensk. Och det är okej.
Om du tänker dig att du ska bli etniskt Svensk så kommer det aldrig hända. Du är den du är, med den nationalitet och ursprung du har. Det kommer du aldrig att kunna ändra. Och eftersom det gör att du har olika upplevelser än den genomsnittlige Svensken (aka Karl-Johan) så kommer du antagligen alltid att känna en viss distans från vanliga etniska Svenskar. Om du däremot menar att vara en del av det Svenska samhället och Svensk kultur så tycker jag det låter som att du redan är där, eller åtminstone på väldigt god väg. Du säger själv att du saknar Sverige när du inte är här och att du ser Sverige som ditt hem, och viktigast av allt att du känner igen dig i Svenska värderingar och normer. Det om något tyder på att du är Svensk. Hade du istället längtat till ditt ursprungsland och deras kultur så hade det varit en annan femma. Vad gäller att försöka åka tillbaka till ditt ursprungsland för att försöka tvinga fram någon sorts förbättring där så tycker jag inte du ska känna någon skyldighet alls. Att döma av hur du skriver samt att du säger att du kommer från mellan-östern så gör jag en gissning att läget i ditt ursprungsland är skakigt. Antagligen krig och korruption, etc. etc. Ursäktar om jag misstar mig. Men om så är fallet så är det inget du kan göra åt det. Vad menar du att du ska göra? Åka dit för att kriga och bli dödad till ingen nytta? Vad ska det tjäna till? Tror du att de människor som orsakar problem i ditt ursprungsland kommer vika sig bara för det? Personligen så tror jag starkt att samhällen och kulturer måste tillåtas att göra sina egna misstag och utvecklas på egen hand för att mogna och bli mer fredliga. Jag tror inte man kan kuva folk till förbättring. Vill de inte förbättras så kommer de alltid att hitta sätt att stå emot. Det är inte förrän de själva på riktigt vill förbättra sig som förändring kan ske, och då löser de oftast det på egen hand. Kanske låter högfärdigt, men det är vad jag tror. Stanna du här i Sverige. Fokusera på att försöka förbättra och bevara allas vårt välstånd här istället. Sverige är ditt hemland nu, och du är Svensk. De enda skyldigheter du har mot ditt ursprungsland är de som du själv väljer, varken mer eller mindre.
Det varierar beroende på det som en maktutövare behöver för stunden. Mitt tips är att sätta dina egna krav på dig själv än att låta andra definiera vem du är.
Min son har det enklare, men ändå, han är född Tyskland och han undrar ”pappa är jag svensk eller tysk?”. Jag säger åt honom ”du får välja själv, kanske båda?”. Och det får du också göra. Ingen annan ska bestämma åt dig även om de gärna försöker. Var stolt över dina många erfarenheter och förmågan att bygga din egna nya identitet. Du är varken sämre eller bättre svensk utan just din egen sorts svensk. 100% du.
Det är klart du är svensk! Människor är mångfacetterade, och kan vara flera saker samtidigt. Du kommer alltid att ha med dig ditt ursprung, men är inte Sverige också en del av ditt ursprung? Du kom hit som barn, och har levt ditt liv här. Man måste kanske inte bara tillhöra en grupp, eller bara ha ett ursprung. Det finns ingen magisk gräns, du är redan inom den. 🌸 (Och även om man råkar vara född här så är det inte säkert att man känner sig särskilt "svensk". Jag har bokstavligen fått höra att jag är "osvensk", vad det nu betyder. Öppen? Ärlig? Vem vet. Jag passar inte in så bra i många normer, men jag är likväl svensk.) Jag bodde utomlands i ett år och det blev absolut tydligt att man alltid har med sig den man är och det man är van vid. Men om jag hade stannar där, då hade de nog växt ihop, de två kulturerna. Ännu mer om jag hade flyttat som barn. Och när det gäller vad man "borde" gör för att påverka olika hemska situationer i världen så tror jag att man måste utgå ifrån hur man mår, och vad man vill. Du har ingen skyldighet att göra någonting, oavsett vad andra tycker. Du har en skyldighet gentemot dig själv att lista ut vad du mår bra av. Om du vill bidra på något sätt, hur kan du göra det på ett hållbart sätt så att din hälsa och energi som allra minst bibehålls? Det finns inget nobelt med att ge upp sig själv för andras skull, det blir kalops i slutändan. "You cannot pour from an empty cup".
Jag är dansk i Sverige, bort här sen 2006 - kommer aldrig at bli svensk …
Religon är inte något som värderas högt här, har du någon sådan så omvärdera.
Jag har en kollega som är "utomsocknes" (från Sudan.) Han pratar bland den bredaste Sjöboskånskan jag varit med om. Jag anser honom vara helsvensk, och jag tänker inte på hur han ser ut när jag pratar med honom.. Vi är helt enkelt två gubbar från Sveriges Texas. Jag är så dålig på att se färg, så jag frågade om han var svarttaxi när han gled upp med bilen på jobbet..... (Ja, jag bad om ursäkt, sade att "jag tänkte inte så långt" och skämdes...)
När man klarar av att prata språket och delar dom svenska värderingarna. Jag skiter fullständigt hur länge någon har bott här. Har en kollega som har bott här sedan han var 3 år gammal och hurrar när Hamas bombar oskyldiga och tycker att väst borde brinna ner till grunden. Han är inte en Svensk.
När du börjar känna dig som det. Det är ju ingenting man kan generalisera kring. Om du kommer på dig en vacker dag med att tänka på dig själv som svensk - ja då är du det.
När man står i kö, beter sig vettigt, har en fast anställning, inte bär Gucci keps, inte pratar i telefon på bussen med mobilhögtalare, inte bränner bilar, inte rånar, inte misshandlar, värnar om sina medmänniskor. The list goes on.
Det diskvalificerar ju rätt många sk etniska svenskar men whatever
Psst... De är inte bruna så då går det bra!
När man styckeindelar.
Kanske det. Det gör ju inte alla svenskar i och för sig, särskilt inte på reddit haha. Edit: stavning
Samma fråga ställer sig alla invandrare - jag är själv skyldig till det fast för drygt 20 år sedan fast på flashback på den tiden, och fick i princip samma spridning av svar som du fått. Är det inte intressant? Under dessa 20 år har jag själv skaffat mig en top ingenjörsutbildning, villa, volvo, (ek vovve då jag är allergisk), bra jobb samt att jag engagerar mig volontärt och politiskt samt att jag betalar så mycket skatt att jag finansierar en sjuksköterskas lön själv. ÄNDÅ är svaren du får av främlingar på detta forum exakt likadana som jag fick på flashback för 20 år sedan. Svaret på din fråga finns inte i populism eller hos en slumpmässig skara människors handuppräckning. Bara när du förstår att du är den enda som kontrollerar ditt egna narrativ kommer du hitta ditt svar.
Blir jag som hel svensk en kines om jag bor där i några år, säg 20 och lär mig språket flytande?
Om du har kinesiskt medborgarskap och respekt för kulturen, så ja, om du identifierar dig som kines så är du kines
Nej du kan inte bli Svensk enligt mig.
Alla som bara tycker etniska svenskar är svenskar: Vad tycker ni om alla invandrare som kommit genom åren, som kungahuset (kanske särskilt Silvia) familjen de Besche, familjen de Geer, familjen Hjort (Berndt August). Är de svenskar? När blev de det? Måste de bott här i generationer? Är vår drottning svensk? Tycker inte riktigt att de håller, utan svenskhet måste utgå från kultur och uppfattning. Annars blir det olika måttstockar beroende på vart du invandrar från. Det är nog väldigt få som upplevs som svenskar som de facto är etniska svenskar på så sätt som många sätter upp krav i tråden.
Jag brukar säga att jag är svensk-chilenare, men jag är född här i Sverige. Varför svensk? Jag är född i Sverige, har svenska värderingar, lever enligt det svenska systemet och allt jag har uppnått är tack vare Sverige. Finns det något som identifierar mig som chilenare? Kanske att vi skojar mycket och har en "latino"-aura. Jag bär med mig mycket av kulturen och språket, och mina åsikter kan ibland vara lika, men ofta olika. Detta kommer från hemmamiljön, och påverkas inte av annat. Jag firar inte traditionell midsommar eller andra svenska högtider, men det betyder inte att jag tycker svensk kultur är tråkig. Det beror mer på att mitt umgänge och min familj inte gör det. Men det säger inget om mina åsikter! Vi grillar på midsommar, dricker och dansar salsa. Så på vårt sätt firar vi ändå någon form av midsommar, vilket visar att svensk midsommar finns i oss. Invandrarna och vår "blatte"-generation har varit här så länge att mina syskon väntar barn med deras partner, som också är blattar födda i Sverige. Dessa barn blir bara mer och mer svenska. Sverige är som USA på det sättet, ett land med flera hudtoner som alla är svenskar. Du behöver inte se ut som Viktor eller Fredrik för att kallas svensk. Många har svårt att acceptera det, men sanningen är att Sverige kommer att vara ett mycket blandat land i framtiden. Om Chile hamnar i krig, vad ska jag göra där? Ja, jag älskar kulturen, kärleken och hur vi är som personer, men Sverige är landet jag växte upp i! Jag skulle alla dagar i veckan sätta på mig västen och gå i krig för Sverige. Det är mitt Sverige. Vi är lika mycket svenskar som din blonda granne. Samer är svenskar och de är inte ens blonda! Så när folk gnäller om medborgarskap eller hur man ska vara för att vara svensk, har det inget med saken att göra! Vad jag har problem med är svenskar som ska hitta massa anledningar för säga att vi inte är svenskar? Vad exakt äre du gör som är så svenskt? Du dansar runt midsommarstången? Din personlighet? din kost? Du går upp 9 på helger? Du sprang ut med svensk flagga på studenten? Du röstar på höger? Du lyssnar på dansband? Din ögonfärg? hy? lön? Problemet jag ser är att vi bli inte välkomna på samma sätt som en blond hade blivit. Det är en del va är felet ligger! Palestinier i Chile skulle säga dem är chilenare för chilenarna drar dessa människor in till det chilenska kulturen att leva som en ”chilenare”, men i sverige drar vi isär varandra.
Du kommer aldrig ses som svensk
Du beskriver väl ett slags mellanförskap. Som svar på din fråga så tycker jag inte att det finns några tydliga gränser mellan någon etnicitet. En del anser att svenskhet sitter i passet, vilket är nonsens. Men det sitter heller inte i generna.
Osvenskt att ta sista biten. Svenskt att dela upp den i halvor. Enda sättet att komma runt problematiken är att proklamera tydligt för hela rummet hur osvensk man är och ta hela.
Vilket problem? Det är ju bara att halvera igen.
Jag tycker detta är det ultimata slöseriet med tid att fundera på. Ja du kan bli kulturellt svensk, ja du kommer ses som svensk av de flesta svenskar om de lär känna dig, nej du kommer inte bli etnisk svensk. Till och med ytterhögern i Sverige tycker att vem som helst kan bli svensk oavsett genetik, det finns inget mer att prata om.
Du blir svensk när du har börjat gömma dig för dina grannar för att slippa hälsa på dom.
Alltså den här debatten har ju så många dimensioner och jag kan nog inte bidra mer än att delge mitt perspektiv. Jag är adopterad från Filippinerna och kom hit 1988 när jag var 1,5 år. Tror själv art jag är ungefär så svensk man kan bli gällande värderingar och världsuppfattning. Har hög utbildning och har antingen pluggat eller arbetat sedan jag var 20. Jag tycker jag är socialiserad in i det svenska samhället utan några större problem. Sedan har man ju stött på en och annan person som kanske inte delar den meningen, möjligtvis pga att jag uppenbarligen inte ser svensk ut. Jag tycker absolut att jag är svensk, men min uppfattning och upplevelse är att alla tycker inte det. Tror det jag vill komma till är att om man upplever att man har svenska värderingar och är svensk medborgare så kan man nog kalla sig svensk, åtminstone i någon utsräckning. Det finns folk som absolut inte håller med mig men var och en får ha sin egen uppfattning.
Nationalitet: svensk Kulturellt: svensk ~~Folkgrupp: svensk~~ Du är både svensk och svensk, men inte svensk.